Då jag var på Gotland för ett par veckor sedan och träffade personal på naturvårdsenheten, kom vi att tala om sittande landshövdingen Marianne Samuelsson. Det föll sig naturligt, då jag är lokalt aktiv miljöpartist, att fråga lite om hur allt fungerade eftersom nämnda landshövding är före detta språkrör för Miljöpartiet.
Trots försiktighet i uttalanden och återhållsamhet i kritiken kunde jag lätt förstå att allt inte stod rätt till. Bland annat nämndes om samarbetssvårigheter och motarbetande i fråga om naturreservat, miljöärenden och liknande.
Det hela föreföll mig mycket egendomligt just eftersom hon en gång hade varit språkrör för miljöpartiet.
Nu kommer allt upp på bordet i hela sin omfattning. I massmedia: rikspress, radio och TV blommar kritiken upp i full omfattning över en personlig myndighetsutövning, orättvis ärendebehandling och beklaglig svågerpolitik. Allt avslöjas i en hemligt inspelad ljudupptagning som personalen har sett sig nödgad att utföra beroende på interna motsättningar. Det är inte klokt! Att det kan gå så långt!
Då det kommer till Natur- och Milövård blir jag ofta besviken på bestämmarSverige. Ofta känns det som att man hela tiden börjar om på ruta 1. De flesta gånger verkar alla andra hänsyn ha högre prioritet: arbetstillfällen, ekonomi, tillväxt m m.
Som miljöpartist dessutom, skäms jag så in i norden och blir så fruktansvärt ledsen över att detta nu sker med en f d miljöpartist i ledande roll.
Skönt att det kom till ett slut. Att en landshövding får avgå i förtid, händer knappast. Men nu! Tänk att det skulle vara en f d miljöpartist som måste sjabbla bort sig så.
SvaraRadera