Mitt i allt det negativa på min blogg idag vill jag lyfta fram lite tröst. Jag har strosat runt på Omberg några dagar i förhållandevis skapligt väder. Inget regn i alla fall och till och med några glimtar småvarm sol.
Här häckar den större hackspetten. Det framgår förstås inte av bilden men ni får tänka er hur det låter hela tiden från ungarna där inne i hålrummet: "...ick-ick-ick-ick-ick-ick-ick-ick-ick-ick-ick..." Jag har lyssnat till fågelsången, inkluderat mindre flugsnappare och rosenfink men den här gången mest förundrats över de idoga och påträngande tigglätena från tre större hackspettkullar jag träffat på, förundrats därför att de redan på långt håll har avslöjat sig själva för både mig och presumtiva rovdjur, varvid mina funderingar går åt det där med överlevnad och evolution - är ungarna verkligen så skyddade där i sitt hål, att utvecklingen inte har gjort något åt saken. Varför måste de tigga hela tiden? Föräldrarna gör väl så gott de kan och vet ju ändå var ungarna finns? Jag förstår inte detta - ur ett evolutionärt perspektiv alltså!
Men mest har jag under dessa mina vandringar på stigar och småvägar njutit av alla blomster och fjärilar. Det är förunderligt skönt att i egen takt och med eget huvud kunna vandra på detta sätt. Axlarna åker ner och hjärtat får ro.
...
Det är väl ingen fjärilssommar just nu precis men nog finner jag några som är värda dokumentation och dessutom finner jag flera andra spännande arter smådjur. Jag smyger mig på och försöker fotodokumentera vad jag ser. Fästingen får jag på köpet. Den följer med mig hem och avslöjar sig själv i duschen. Det kliar ännu i naveln. Jag bjuder alltså på en liten bildserie av fjärilar och andra smådjur från ett par dagars idylliska vandringar på "Arken" Omberg. Varsågod!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar