Nu sjunger gräshoppsångare och näktergalar, de första vaktlarna skvätter, nattskärran surrar på mossen och kärrsångarna har nyss nattkommit med direktimporterad afrikansk fågelsång invävd i repertoaren. Den gula maskrosängen bleknar och fylls av duniga bollar.
Midsommarblomster och hundkäx står i full blom - det är försommar. .
Överallt knypplar hundlokan på sin grönvita spets och midommarblomstret blommar. Rapsen står höggul och rågen har gått i ax.
Kornknarren snärper in försommarkvällen.
Två kornknarrar spelar i den slagfärdiga vallen vid Alvastra kungsgård och min vän Christer som inventerar denna art för länsstyrelsens räkning i år, förhandlar med ägaren om eventuell hänsyn. Men hur ska man egentligen bära sig åt? 50 000 kr finns avsatt för åtgärder och blott en vall av denna storlek är troligen värd mera. Det rationella jordbruket med majtidig vallslåtter är inte nådigt mot fågel- och djurliv, det har jag konstaterat så många gånger förr och nu igen. Kornknarren är en jordbruksfågel satt på undantag - den också!
Kornknarrens svarta dununge är en högst ovanlig företeelse på Östgötaslätten av idag.
Min mor kan berätta om sommarkvällar med snärpande kornknarrar överallt i bygden runt Rystad öster om Linköping på 1940-talet under cykelfärder genom landskapet hem från dansen i staden.
Då var begreppet ensilage ännu inte uppfunnet och höet skördades först efter frösättning vilket gav god marginal till små svarta kornknarrungar att växa upp utan risk att bli halshuggna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar