tag:blogger.com,1999:blog-8615853267275698248.post6305219711663261816..comments2024-03-15T12:24:51.677+01:00Comments on Gebbes Naturliga Dagbok: 20 mars - Vårdagjämning med mycket blandade känslorGebbehttp://www.blogger.com/profile/11090062886540570643noreply@blogger.comBlogger1125tag:blogger.com,1999:blog-8615853267275698248.post-85809788865176944732013-03-20T20:25:22.384+01:002013-03-20T20:25:22.384+01:00Ja, verkligen en dag av blandade känslor för dig, ...Ja, verkligen en dag av blandade känslor för dig, lite av vårdag(o)jämning: eufori och dysfori.<br /><br />Här i Hedemora rapporterades årets första tofsvipa igår. En ensam hane. Kanske/förmodligen en äldre fågel på väg mot ett sedan många år inrutat och hävdat lokalt revir. Dessa ivriga, tidigt anlända fåglar (flygande stekpannor yttrade någon från fågeltornets bakre del avseende hanens breda, rundade vingar och nog ligger det några korn i detta), väderflyttare visserligen men att komma mitt i "vinterkylan" (och med snöfall dagen därpå) så här är ju märkligt. Fast kanske ändå på reträtt söderut efter vistelse än mer norröver, vad vet man. Driften att komma till häckning verkar ju snudda vid självmordet - ja, sett ur ett mänskligt perspektiv.<br /><br />Ja, inte vet jag. Men vet att ödmjukt/tacksamt ta emot tofsvipan som jag minns (var det Egyptens gräshoppor...) från min barndom/ungdom som minst sagt lyckligt talrik mot dagens (känns som förfallstid) beståndsmässigt sorgliga spillra. Så det är alltid två motsatta känslor involverade (eufori och dysfori) i dess uppdykande, särpräglade gestalt. Och visst är det väl skit/ohyggligt med "moderna tider" om inget utrymme ska få finnas för vårens budbärare, den levnadsglade, stolta tofsvipan.<br /><br />Men så var det marsvåren då. Var är den? Ingen verkar riktigt veta förutom poeten vars klara öga upptäckt den:<br /><br />"tveksam och frusen smyger den efter de mumlande bäckarna. Solbågens linje stiger och stiger.<br />Så kommer hon till sydligaste Sverige. Och fortsätter sedan norröver undan för undan - över skogarna, efter dalgångarna. Flyttfåglarnas röster stiger snart ur upptinade marker, livsröster når oss från knoppande träd.<br />Vi andas ut djupt - betagna, bevekta.<br />Kära Vår."<br /><br />(Diktens poet/poetissa? Hade en gång ett namn men det har jag glömt (också!). Ofta vill jag skriva "Härliga glömska" men just nu hade varit bra med litet komihåg. Hej!<br /><br />(Det finns flera låtar med samma titel "I´m a robot". Nu ska jag för femte gången försöka bevisa - I AM NOT).<br /><br />thord wimannoreply@blogger.com