Inför det slutgiltiga måleriet måste jag ta en paus. Jag behöver hämta andan och min oljemålning, den sista inför utställningen, behöver torka någon dag för att kunna ta emot de avslutande finesserna.
Alltså flyr jag till Omberg.
Jag stannar vid Hjässatorget och tar mig ner mot torpet Nyhagen i skogen, går rakt in i spenaten och sätter mig på några stormfällda lövträd, en ask är det nog och kopplar av.
Det är så vackert, lugnt och skönt att jag nästan slumrar till. Runt omkring mig reser sig en mäktig lövskog med insprängda exotiska barrträd. Överallt ligger löv, kvistar, grenar, stammar och rotvältor delvis täckta av en frodig grönska där både vitsippor och gulsippor samsas med lungört, som nu är helt blå och tandrot, som i de soligaste av gläntor, just slagit ut sina rosa blomklasar. Och framför allt är det bokträdens sirliga lövgirlanger av skirast gulgrönt som sätter stämningen.
En enkel och snabb skiss på ovanligt rödlila vitsippor och rosalila tandrot, alldeles nyutslagen, gjord från en trädstam mitt i skogen på Omberg. Sucka nu inte över felfärgen på tandroten - läs nedan först.
Att måla rosa blommor kräver andra färger än de jag idag har med mig i akvarellådan. Vän av ordning skulle aldrig godkänna den här tandrotens färg. En gång hade jag just den färgen som behövdes - en ljus rosa-lila nyans i en liten tub, men den var så exotisk och känslig att den då heller inte var ljusäkta utan försvann från papperet nästan snabbare än jag hann hem igen. Men till illustrationer, som reproducerades ganska direkt, var den förstås perfekt. Giftig var den visst också förresten.
Bofinkar, taltrastar och rödhakar sjunger. En stenknäck tickar högt där uppe i lövmassan av bok, asp, avenbok, ask, björk och lind. Och så plötsligt! en mindre hackspett börjar trumma från kärret bakom ryggen. Med sitt lugna och lite hackande tempo är den lätt att skilja från de större spettarnas frenesi. Kul!
Nu är jag färdig för idag.
