29 maj - Konstrunda, nu kör vi!

 

Välkomna!

28 maj - Imorgon börjar Konstrundan "Konst runt Omberg"

Nu är vi klara i ateljén och i övrigt också med allt runt omkring. Imorgon är det dags. 

Vår årliga Konstrunda börjar och pågår hela helgen 29/5 -1/6 kl. 11 - 17. I år är det 25 år sedan vi började. Tiden har sprungit iväg men än kör vi så det ryker! Flera nya fräscha utställare är på plats tillsammans med oss som varit med förr och till och med hela vägen från första början.

All du behöver veta kan du hämta hem via en länk till vår föreningssida längst ner i dagens skriveri.

Nu hoppas jag att du blir sugen på att besöka oss. Varmt välkommen också till mig Gebbe Björkman i Ateljé Gebbe , nr 2. mitt i Ödeshögs samhälle.

Några smakprov:

Omkulturs konstrundesida.

26 maj - Dagarna innan årets konstrunda

Vid frukostbordet fotograferar jag buketten av trädgårdsblommor som jag tog in i går. 

Dagens lilla frågesport. Vilka är de fem trädgårdsblomstren? Svaret finner du längst ner i dagens skriveri.

- Vädret är skönt, säger jag till Ulla när jag har kört ut bilen. Ska vi se om vi kan höra göken jag noterade igår nere vid Dags mosse?

- Då kan vi slå flera flugor i en smäll, svarar hon glatt. Vi kan köpa ägg, tanka och lyssna på fågelsång. Vilken bra idé!

Det blir en underbar liten stund vid Alvastra pålbyggnad. Jag lägger in den video som Ulla spelar in. 

Den fågel som hörs bäst tillsammans med göken är en nära sjungande trädgårdssångare. En sävsångare sjunger också fint och i början flyger den upp i den lilla almen i förgrunden. I bakgrunden sjunger också näktergal och kärrsångare, men det är osäkert om det går att hitta dem i videon.

I ateljén något senare jobbar jag vidare med hängning och annat, nu när alla konstverk inför Konstrundan 2025 är avslutade. Mycket återstår att fixa men jag känner att jag är tämligen synkad. Skönt!

Välkomna att se mina verk på riktigt i Ateljé Gebbe 29/5 - 1/6, kl. 11 - 17.

Trädgårdsblommorna är: prästkrage, bergklint, blomsterlök, gulltörel och stenfrö, vilken knappast är en trädgårdsväxt förstås, utan en vild art som genom frön från Ombergs bestånd råkade komma in i vår trädgård av misstag och nu trivs bättre än önskat. Dock är det en riktig bi- och humleblomma.

23 maj - Färd i regn

Igår i regn och i en stadig temperatur av bara fyra grader tog jag chansen att sätta mig bekvämt och varmt tillbakalutad i förarstolen och färdas en barndomens väg söder om min uppväxtstad Mjölby i Östergötland. 

Den gick långsamt, färden, nästan på krypväxel, i envist gråväder längs små slingrande vägar, genom ett kvarlevt  ålderdomligt kulturlandskap, som man knappt tror kunde finnas.

Resan var inte lång, ett par mil bara, men minnen väcktes vid varenda krök, grind och hage.

22 maj - Samma slags moln

När vi åkte en runda vid Tåkern i förrgår kväll fotograferade Christer lite udda kvällsmoln genom en mycket smutsig bilruta. 

Kvällsmoln genom smutsig bilruta - Christer Elderud.

Jag fick en känsla av dejá vu när han sände mig bilden. Var någonstans och när?

Oljemålningen finns att beskåda på konstrundan 2025.

Just det. Samma moln fast i annan belysning hade jag ju målat i en olja: "Vintervandring i Tåkerns vassar". Ungefär i alla fall. Allt går igen.

21 maj - Till försommarkvällens lov

Jag hämtar vännen Christer i Vadstena och vi kör ner till Tåkerns östra strand, landar vid Hovtornet när klockan är ungefär halv nio om kvällen och solen står lågt och apelsingul över Säbylandet i norr. Vi vandrar ner mot sjön och möter ljuset runt strandmarkerna som silas vänligt genom grönskan.

En bock i paradiset blir direkt mängden av invasiv parksallat som under det senaste året har brett ut sig frodigt i strandskogen. Med den här snabba utvecklingen hotar den att på sikt ta över undervegetationens flora helt. Det känns förfärligt och måste väl åtgärdas på något vis, men hur? Kanske är det för sent.

Parksallat.

Vi bänkar oss på den lägre plattformen i tornet. Sädesärleparet är inte helt nöjda med detta, men efter några minuters anpassning återtar de matandet under plåttaket över våra huvuden.

Sjön är prickad av änder, sothöns, gäss och svanar. Ljuset är gudomligt och vinden har gått i lä. Den bästa av försommarkvällar är här och vi är med.

Christer packar upp den lilla tuben, inköpt nyligen till formidabelt lågt pris och testar. 

- Den är ju faktiskt riktigt bra, säger han, efter att ha kollat varenda and i sök efter de tre rödhuvade dykänder som setts tidigare under dagen. Tyvärr dock utan positivt resultat.

Vi njuter av en underbar kvällsstund vid Tåkern och det gör också Benny som anländer lite senare. Tillsammans lyssnar vi efter vassångare som emellertid förblir tyst, medan ett par trastsångare gläder oss med skränig konsert från vasslanden. 

Lärkfalken jagar nattsländor.

Fiskgjusen drar förbi över sjön på fiskefångst och en lärkfalk jagar stora nattsländor och kastanjeborrar som svärmar framför oss över maden. Högt uppe i luften och även nära vattenytan är det tätt som vid ett intensivt snöfall av mindre nattsländor och fjädermyggor och där flyger skrattmåsarna omkring och snappar byten som mitt i maten.

Solen har gått ner nu. Det mörknar och temperaturen faller direkt.

Jag tänker visa dig ett lite "hemligt" ställe, säger Christer, och så lämnar vi Hovtornet för den här gången och far iväg österöver, längs vägarna bort emot Bjälbo, Christers gamla hemmamarker sen årtionden tillbaka.

Denna fem meter djupa ravin rakt över slätten med fall ner mot Tåkern är resultatet av en sen utdikning. 

Vid den djupa kanalen byggd vid Marstadträskens utdikning under 1950-talet stannar vi på ett par platser för att lyssna efter eventuella nattsångare.

Vi räknar in två gräshoppsångare och en sävsångare. Det är gott nog. Kärrsångarna som alltid brukar finnas här har uppenbarligen inte anlänt från tropiska Afrika ännu. Det brukar dröja en vecka till. Egendomligt nog hör vi ingen näktergal och varken kornknarr eller vaktel.

Men, en hornuggla far förbi framför oss i skumrasket på jakt. Den flyger tätt förbi torpets syrenhäck och försvinner över ägorna.

- Där borta, pekar Christer över gräshoppsångaren som sjunger från vasskanten, borta i talldungen, häckar hornugglorna varje år. 

Klockan är 11.30. Dags att dra sig hemåt.

20 maj - Besök på vår finaste torräng

I Ödeshögs kommun ligger Heda socken. Den gamla rundbågebyggda 1100-talskyrkan och närmaste omgivning vilar på enorma glaciäravlagringar, kända som Isbergafältet och Heda slätt. Förutom att vara riksbekanta för sina rika arkeologiska fyndigheter från både bronsålder och järnålder är trakten även känd för underbara torrängar med insekter och blomster av hög dignitet.

Hit gick tisdagsklubbens utflykt idag som en vandring ut över Heda slätts järnåldersgravfält. Här finns en av Östergötlands största, om inte den allra största, koncentrationen av backsippor

Idag är backsipporna så gott som helt överblommade men skönheten består istället i form av fruktkvastarnas silverlyster, framför allt att upplevas i kvällslågt motljus. Mängden backsippor kan räknas, om man nu skulle orka, i tusental, kanske tiotusental.

Vi började med en fikastund vid ingången till området. Där stannade Lars, men han gav oss ett uppdrag, att komma tillbaka med rapport om månlåsbräken som finns i området.

Vi andra, Sverker, Karin, Kjell och jag vandrade ut i den underbara sommarvärmen över torrängens alla skiftande variabler. Stråk av gammal gödsling, kanske för trettio år tillbaka eller mer, syntes som grönare och "gräsigare" partier, där floran var mager och ensartad. 

I områdets södra delar syntes även tydliga spår av mänsklig verksamhet som sandtäkt och Sverker kunde berätta att det först ganska sent på 1900-talet infördes restriktioner om bruket även om området aldrig blivit lagstadgat naturreservat. Naturbete är väldigt viktigt för platsens kvalitet idag. Här finns flera mycket rara kodyngeätare bland skalbaggarna, visste Kjell att berätta.

De finaste partierna i området är själva gravhögarna som sticker upp som små kupoler här och där. De är utsatta för sol och torka, men när jag låg ner där för nära studier kände jag att mina knän ibland blev blöta.

Det är tyvärr helt omöjligt att med foto försöka göra färgprakten i blomstermattan rättvisa. Ni får fantisera i tiopotenser.

Blomsterprakten på de små kullarna är fantastisk. Tjärblomster färgar karmosinrött, jungfrulin stämmer i med lila och blått tillsammans med violer och teveronika, de små potentillorna: femfingerört, blodrot och småfingerört går i gult tillsammans med käringtand, getväppling, knölsmörblomma och gullviva samt vitt i form av mandelblom, grådådra, färgmåra och arver.

Kattfot i vit form, möjligen av hankön.

Men allra mest gläds vi nog åt alla kloner av kattfot, både vita och rosa, som toppar kullarna med sin undflyende "verksamhet" vilken ger upphov till talrika aha- och åh-utrop!

Insekter ser vi många. Jag rabblar upp några exempel här fastän jag  säkert missar några av de viktigare: kamgräsfjäril, pärlgräsfjäril, tosteblåvinge, puktörnebåvinge, kartfjäril, smultronvisslare, mindre guldvinge, rapsfjäril, citronfjäril, större svävfluga, gökbi sp., sobersandbi. Och det finaste idag ...

Skogsvisslare.

Jag personligen fick uppleva mitt första möte med arten skogsvisslare, som trots namnet passar perfekt för den här miljön av torrbackar och hedar.

När vi kom tillbaka till Lars hade vi en smula ångest för vår oförmåga att trots intensivt letande inte kunna redovisa ett enda fynd av månlåsbräken. Det gör inget säger Lars och ler illmarigt. Han pekar ner mellan sina fötter där han tronar på sin rygga. Här finns de, flera stycken dessutom.

Månlåsbräken.

18 maj - En liten Östgötarunda

Östgötadagarna till ära gör vi en liten runda i hembygden. 

Först besöker vi Rykets gård för kaffe med glass gjord på fårmjölk. Ett par mögelostar och ett paket vildsvinskorv följer med hem därifrån och hamnar direkt i frysen hemmavid innan vi tar den gamla riksvägen norrut förbi Omberg upp till Åsby vid Borghamn. 

Där besöker vi Lerhuset med konstnärerna/keramikerna Marjolaine och Christian som vänligt visar oss runt i arbetet och berättar om sina fortsatta planer.

Nästgårds har även konstnärsparet Ganga och Rurik sin verksamhet öppen för allmän beskådan. Rikedomen av kultur i bygden är stor!

Vid Borghamn köper vi en liten kristallvas på loppis och handlar självklart rökt fisk. Det kommer att bli gott till kvällsmackan och vasen är tänkt för vår trädgårds vackra gullvivor även om de börjar blomma förbi. Det kommer fler år!

- Jag vill se Sankt Persnycklarna innan vi vänder hemåt, säger jag, och så blir det, ty varje år är ett måste.

17 maj - Pappa fyller 102 år

Vilket privilegium, att få fira en vital fader på hans 102-åriga födelsedag. Det är fest med släkt och vänner i Linköping, sång och tal, kaffe och tårta den 17 maj.

Men mest av allt är det pappa som själv håller igång med sång, deklamation, goda historier och fräcka limerickar. 

Far och jag. Foto - Ulla Björkman.

Tänk ändå att livet kan vara så bra även efter hundra. Grattis käre far!

14 maj - Ett par vackra åkerogräs

Efter gårdagens njutning av värme och vindlugn kommer ett litet bakslag; än så länge en aning försåtligt eftersom solen skiner varm, men vinden! den narar rakt in i själen från norr med frisk styrka varmed både temperatur och humör dalar i lika delar. Suck!

Jag går in i ateljéns ro och ägnar mig åt oljorna istället.

Men först vill jag presentera ett par vackra åkerogräs som jag dokumenterade för några dagar sedan i trakten norr om Tåkern.

Sminkrot, Buglossoides arvensis arvensis.

I den här åkern är kanten alldeles full av den ettåriga varianten av vit sminkrot, vilket betyder att åkern inte är bekämpad mot "ogräs". Det är spännande och också trevligt att notera, tycker jag som hundra procent naturfokuserad.

Sminkrot akvarell.

Mer om sminkrot kan du läsa här - Artfakta - och istället fokuserar jag på själva namnet.

Rötterna på sminkroten har en tunn hud som ger en kraftig röd färg om man smular den mellan fingrarna. Det sägs att kvinnor förr i tiden använde den till både läppar och kinder för att få lite blodfärg och lyster i sina ansikten. Somliga säger att det framför allt gällde "gatans kvinnor" i dåtidens Stockholm.

Trädgårdsveronika, Veronica persica.

Alldeles intill åkern med sminkrot är åkerkanten vackert blålysande av den vackra trädgårdsveronikan. Även den kan betraktas som ett "åkerogräs" och också här har sprutan gått förbi oanvänd.

Mera om trägårdsveronika kan du läsa på denna finskproducerade artsida om trädgårdsveronika.

Bland alla dess veronikor är väl trädgårdsveronikan den vackrast lysande, mest tack vare sin storlek på blommorna. På något sätt känns det som att växten är ny. Fanns den verkligen när jag var barn? Det vetenskapliga namnet skvallrar om främmande ursprung. Nå, på ordentlig frammarsch är arten i vilket fall både på åkrar och i trädgårdar; inte alltid till glädje trots sin skönhet. 

Kommentar från Hjortron: "Vilken tur att jag kom in på din sida via Elisabet! Så otroligt fina akvareller! Tack!" 

Tack själv Hjortron, för att du tog dig tid att kommentera /Gebbe

13 maj - Tisdagsklubben på utflykt

Hemma på mossen hos Lisbeth och Kjell Antonsson.

Tisdagsgänget är på plats i Fridhems underbara trädgård på Dags mosse. Lisbeths och Kjells paradis på jorden. Vi sitter vid kaffebordet och talar om naturen och allt vackert runt omkring oss denna sköna sommardag.

Kjell har skaffat en fågelapp, "Merlin" heter den, och med dess hjälp har han under morgon och förmiddag karterat all fågelsång i närområdet. Han är mäkta överraskad och så är också vi, över den mängd av fågelläten han räknat in. Allt har han nedskrivet på ett papper. En lång lista.

Vi kan själva på plats verifiera en del av arterna som ännu sjunger: gransångare, lövsångare, trädgårdssångare, svarthätta, gärdsmyg, bofink, större hackspett med flera.

Därefter berättar Kjell om skedstorken vid Holmens dämme som han har spanat in om morgonen. Senare, när vi åker hemåt, tar vi vägen därom, men då har fågeln mycket lämpligt dragit vidare till alla turisterna vid Glänås. Grattis till dem!

Efter fikat går vi en runda genom värdparets fantastiska trädgård; ett underverk av rikedom i färg, form och doft. Jag fastnar vid en storblommig vit magnolia, mest för att en insekt surrar runt i den. 

Det visar sig vara en lövträdslöpare, en långhorning, en skalbagge som vetenskapligt heter Rhagium mordax. Jag lyckas fånga den på bild när den är på väg upp ur magnoliablomman efter nektarbesök.

Hemma i ateljén på eftermiddagen snickrar jag till en liten miniakvarell, tänkt att hänga på "Tag-med-hem-direkt-väggen" under konstrundan. Jag förstärker den medvetet lite i färgerna genom s. k. konstnärlig frihet, men det är ändå en godtagbar blåmes.

Imorgon skall jag ta tag i oljemåleriet igen efter en tids paus. Två veckor är kvar för att slutföra arbetet med två stora målningar, eventuellt är de tre. Allt närmar sig med stormsteg.

12 maj - Besök av skärfläckor i Tåkern

I förrgår kväll tog jag en tur ner till Holmens dämme vid Tåkern, så där som jag ofta brukar göra, mest för att bara njuta av stämning och stillhet. Jag ställde mig vid staketet med handkikaren och spanade  över den nästan torrlagda bottnen.

Ett tiotal ägretthägrar vandrade runt, fiskade och jagade varandra med djupa balettvingslag. Flera av dem var i häckningsdräkt med neongröna tyglar och mörka näbbar, de andra, de unga hade gulskära näbbar, men annars är utseendet detsamma.

Vuxen ägretthäger under häckning.

Flockar av grönbenor drog runt "jiff-jiffande", tillsammans med tre mindre strandpipare, enstaka "tutande" gluttsnäppor och moltysta brushanar. På andra sidan vattnet, där änderna och grågässen låg rörde sig något vitbrokigt.

Jag vände kikaren dit och och såg två hukande fåglar med lieslag genom vattnet. Skärfläckor!

Skisser i boken.

Jag följde dem länge i kikaren, tuben var hemma, hämtade min skissbok ur bilen och försökte fånga den alltför avlägsna upplevelsen. När mörkret efterhand sipprade igenom lade fåglarna sig att vila, så typiskt på hälarna. Jag tänkte, att de nog bara är på tillfälligt besök; imorgon kommer de säkert att vara borta igen, på väg till någon sandig havsstrand österut, där de mera hör hemma. 

Det blev min första observation av skärfläcka i Tåkern. Så länge dröjde den! Skissen ovan är också, tror jag, mitt första försök att avbilda denna "den-mest-målade-av-alla-fåglar". De flesta, nästan alla fågelmålare av idag, är flitiga med att presentera ständigt nya skärfläckemålningar - vadande eller stående fåglar i smult och glittrigt vatten med våta strandstenar i bakgrunden och gärna i motljus. Först och bäst var Lars Jonsson. Så det så!

Och idag blev även jag till sist alldeles tvungen.

11 maj - Inför Konstrundan 29/5 -1/6.

Med dotter Hanna på plats i ateljén får jag ny energi. Jag målar små akvareller medan Hanna målar väggar, dammsuger och torkar golv.

Sen säger hon: Vet du vad! Nu gör vi en video! Pang på bara.

Inspelning av Hanna Björkman

Det är ju perfekt svarar jag. Vi har blivit ombedda av "nätansvarig" att försöka leverera något filmat material till OMkulturs informationssidor om Konstrundan. 

Så himla bra! Allt på en gång. Nästa generation Björkman levererar, hela tiden. Den här gången ända från Stockholm, tänk ändå!