tag:blogger.com,1999:blog-8615853267275698248.post3555021757072905971..comments2024-03-15T12:24:51.677+01:00Comments on Gebbes Naturliga Dagbok: 3 april - BlåsippeblomGebbehttp://www.blogger.com/profile/11090062886540570643noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-8615853267275698248.post-60647919160684635132015-04-06T18:06:50.363+02:002015-04-06T18:06:50.363+02:00Tack min vän.
För vissa, tydligen för August Stri...Tack min vän. <br />För vissa, tydligen för August Strindberg, kan blåsippans skönhet bli alltför påträngande och positiv.<br />Det är inte lätt att vara melankolisk. Herr Strindberg jobbade uppenbarligen hårt och enträget på temat.<br />Stefan Casta med ursprung söder om Vadstena, vid Kastad kulle, drumlinen på slätten blå, icke av blåsippor, men väl av backsippor, gillar jag bättre i sammanhanget.<br />Gebbehttps://www.blogger.com/profile/11090062886540570643noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8615853267275698248.post-14072786740934557992015-04-05T20:33:09.285+02:002015-04-05T20:33:09.285+02:00Hej Gebbe!
Gillar dina ord och akvareller. Varje ...Hej Gebbe!<br /><br />Gillar dina ord och akvareller. Varje stunds promenad på poesins blå färdvägar är urstarka centralstimulerande steg mot målet: medvetandets utvidgning, tankens klara expansion.<br /><br />Klara, färdiga gå ...<br /><br />"Blommorna är jordens ögon" skrev någon träffsäkert, poetiskt känsligt.<br />Strindberg var det knappast. Han "hatade" blåsippor och våren var den årstid han skydde allra mest, kopplat helt säkert till en elak depression. Nedanstående diktade rader av Moa skulle han säkert förtrytsamt fnyst åt. Men litet fina tycker jag.<br />Annars är nog Ellen Key (Sibyllan på Strand, du vet), den litterära gestalt som, allra mest ur hjärtats innersta rum, bedyrat sin kärlek till det lilla blå smycket.<br /><br />I poesins egen blåsippsbacke är det glest, så glest vilket alltid har förundrat mig, tänker att mången säkert känner en ambitionens ilande lockelse (eller kåre) att försöka men det delikata i uppgiftens natur, tvivlet på egen förmåga, skrivarkramp och annat gör ord och komposition omöjlig.<br /><br />Jo, det var Stefan Casta, som skrev om jordens ögon. Mina halvslutna (det kostar på att stiga upp i fågelottan) redan och resan till fjäderholmarna är inledd.<br /><br />"... Det är blåsippeblåst över slänten<br />har ni sett att vinden är blå<br />det skvalar och sipprar från slänten<br />dit ned där sipporna stå<br /><br />Än är det bara små knoppar<br />att försiktigt ta en och en<br />medan töet droppar och droppar<br />i den långsynta solens sken<br /><br />Bondens små helgfina flickor<br />klev varligt bland tö och modd<br />de visste att sydsläntens sippor<br />för länge sen gått i grodd<br /><br />De neg för en skumögd gumma<br />i kryckkäpp och söndagsschal<br />de gick där högtidligt stumma<br />och sökte bland asp och al<br /><br />Sydsläntens sippor har blommat<br />i tusen och tusen år<br />och sinnen som frusit och domnat<br />har vaknat varje vår<br /><br />Jag såg en gumma vårfrudan<br />i blåa vårvindskåren<br />hon och två helgdagsfina barn<br />de visste något om våren.<br /><br />Moa Martinson (1890-1964)<br />"Den blå vinden"<br /><br />Bra och Blå fortsättning på Påsken!<br />thord wimannoreply@blogger.com