torsdag 30 november 2017

30 november - Aktuell utställning

.
Nästa utställning med mina verk blir på Eksjö museum den 16 december 2017 - 7 januari 2018 tillsammans med vännen och keramikern Lasse Frisk också från Ödeshög.
Jag kommer bland annat att visa ett antal nya oljemålningar i stort format. 

Eksjö är en fantastisk gammal fin "trästad" så passa på att se dig runt både på muséet och i staden.

Öppettider:

22/12 kl. 13-17
23/12 kl. 11-15

24- 25/12 stängt
26/12 kl. 11-15
27-29/12 kl. 13-17
30/12 kl. 11-15
31/12 - 1/1 stängt
2-4/1 kl. 13-17
5- 7/1 kl. 11-15


Allt annat du behöver veta finns tillhanda om du klickar på någon av affischerna nedan.

Varmt välkomna!






onsdag 29 november 2017

29 november - Diverse

.
Firade min mors 94 årsdag igår eftermiddag tillsammans med fader, systrar, barnbarn och barnbarnsbarn. Stort och kärligt!


Mor och far - foto av syster Eva Björkman.

Idag har jag dragit ut min första tand som vuxen - en gammal rotfylld kindtand som strulat ett decennium. Det var dags nu och skönt att få den väck. Gluggen känns stor och tungan letar hela tiden efter sin frånvarande gamla vän.


- Vill du ha den, frågar tandläkare Angéla. 
- Nej tack, svarar jag raskt. Släng skräpet!
Men tanden målar jag ur minnet.

Snöblasket från igår har förstås regnat bort. Såg en daggmask krypa på asfalten idag. Märkligt!


Rotblötan och frånvaron av tjäle har tvingat upp flera daggmaskar till en dödsdömd vandring.

Jag jobbar nu intensivt med mina stora oljemålningar i ateljén. Utställningen på Eksjö museum närmar sig med stormsteg. Får se hur mycket som är möjligt att avsluta i tid.
Här följer några exempel på arbetet som pågår. Observera att bilderna är beskurna och ickefärdiga.





torsdag 23 november 2017

23 november - Kattuggla i braskaminen

.
Grannarna Imri och Christer ringde mig igår och berättade att de hört krafsande ljud sen i förrgår från skorstenen till braskaminen.
Efter att ha öppnat spjället på morgonen rasade en kattuggla ner, varför det blev det dags för en liten räddningsaktion från undertecknad.

Ugglan var sotig, speciellt i ansiktet, men annars vid god vigör.
Efter uppvisning och mobilfoto från "värdparet", släppte jag ut kattugglan i prästgårdens trädgård där den säkert redan hörde hemma. Den lättade från min hand och försvann in i det efterlängtade novembermörkret.


Nu får vi hoppas på gott fortsatt liv och undvikande av skorstenspipor.

Tillägg den 26/11. Ett dokumentationsfoto av Christer Rosäll:



tisdag 21 november 2017

21 november - Service

.
Ålderdomens förbannelse är ökande skröplighet och allmän degenereringen av kroppen och dess funktioner. Jag känner väl ändå att jag bara är i början av processen men vet samtidigt att den faktiskt har pågått allt sedan  tjugoårsåldern och accelererar i tempo nu när man har passerat dryga 70. Jag har börjat räkna ner så smått och ser att åren framför mig är snabbt försvinnande och att tio år bakåt inte är någonting jämfört med de tio kommande. Suck!

Det hela har startat med min vänsterfot.
Jag måste numera välja trottoarsida att gå på, den måste luta åt vänster för att jag inte skall få ont. Riktigt problematiskt blev det nyligen på Spaniens östkust, då jag bara kunde gå söderut beroende på strandens lutning. När jag vände tillbaka mot norr fick jag så stora problem att jag funderade på att fortsätta hela varvet runt av den Iberiska halvön.

Jag som alltid bertraktat mig tillhörande den atletiska typen har nämligen fått reda på att jag numera är plattfot - ett skrämmande lågt omdöme enligt min mening, och inte är det heller nog därmed - min vänsterfot är nämligen i behov av åtskilliga ingrepp och korrigeringar den närmaste tiden.


Ortopedläkaren Kristoffer i Motala baissar dock det negativa epitetet, plattfot, genom att titta mig rakt in i ögonen och förklara att det drabbar i stort sett alla fotbollsspelare. Nu har jag ju förstås inte varit speciellt verksam i det området men har istället gammal badminton att ta till som förklaring.

Det hjälpte inte med de hålfotsinlägg som jag fick för ett halvår sedan. Nu är det dags för operation säger Kristoffer. Det är ett rutinuppdrag för mig, säger han, en "snickaråtgärd", men för dig som patient är det lite värre.
Räkna med besvärligheter och smärta och en konvalescenstid om totalt minst sex veckor, tre med gips och tre utan. Jag skall nämligen flytta hälen, förlänga hälsenan och lyfta upp fotvalvet. Artrosen med stortån tar vi därefter i nästa omgång.

Vi hör av oss med tid och sen är du välkommen på service!

Senare tillägg:
Genom facebook, där jag presenterade kortversionen av detta meddelande har jag fått många trösterika ord, glada tillrop samt goda råd. Genom släkt-i-släktingen Lisa fick jag följande länk till en websida om mitt problem. Lisa visste precis eftersom hon gått igenom samma sak.
Tack Lisa - nu har jag läst på.

http://fotkirurg.se/information-om-hyprocure-operation-och-hyperpronations-operation/

fredag 17 november 2017

17 november - Arbete

.
Jag arbetar envetet vidare i ateljén. 
Nyss har jag avslutat en lyckad utställning på Galleri R i Linköping med många intresserade och nöjda besökare och med ett överraskande gott ekonomiskt resultat. 

Jag vilar dock inte på några lagrar. Redan om en knapp månad öppnar vår gemensamma utställning - keramiker Lasse Frisks och undertecknads - på Eksjö museum och jag måste komplettera rejält om jag ska fylla de många och stora väggar som väntar där. 
Som alltid jobbar jag dock om lott, så utöver den kraftigt reducerade grunden från avslutad utställning, har jag ett antal nya verk på gång sen tidigare; knappt tio medelstora till verkligt stora oljemålningar och även om inte allt detta kommer att lyckligt avslutas i tid, känner jag mig ändå nöjd med resultatet hittills. 
Det som emellertid saknas i min tänkta planering är ordentliga akvareller. Men äh! det måste gå ändå, tänker jag, så idag åkte jag iväg med tio enklare akvarellskisser till inramning för att fylla luckorna.

Som sagt, arbetet med mina stora oljor kräver mycket omsorg, tid och tanke och jag arbetar så hårt att jag nyss faktiskt började må lite illa av den enträgna fliten och färgen.

Jag tar en paus, tänker jag därför och sätter mig en stund på kontoret vid datorn och skriver på min blogg. Och så här blev det.




torsdag 9 november 2017

9 november - Hallon och sidensvansar

.
Jag plockar en sista näve hösthallon samtidigt som vinterns första sidensvansar dyker upp. Årstidsmöte.



Sen går jag åter in i ateljén och målar på mina nya stora oljor.


måndag 6 november 2017

6 november - Koketteri


När jag talar med "folk" om fåglar så märker jag att det ibland finns ett visst mått av koketteri blandat med den eventuella okunskapen.
Av rädsla för att inte göra bort sig, verka obildbar eller riktigt markera sitt ointresse dräper man i god tid samtalet med ett:
"Ja, jag jag kan bara tre slags fåglar, de som flyger, simmar eller går och nåt annat är jag inte vidare intresserad av".

Stig Grybes klassiska fågelskådarmonolog om "Vita örnar efter skärgårdsbåtarna" är ett gott exempel på sådant koketteri och drift med ett kunskapsområde.


Inga vita örnar, men väl vita pelikaner, fotograferade vid Taj Mahal i Indien.

Ibland blir jag lite ledsen över beteendet. Fåglarna t ex som ett intresse i natur är värt mera och är viktigare än så. Fasen tänker jag, hur ska det bli i framtiden om man inte bryr sig eller ens försöker bjuda till.

Men, å andra sidan brukar jag svara dem som frågar mig om vad jag har för bil ...

"Den är bronsfärgat grå".

lördag 4 november 2017

4 november - Uppmärksamhet

.
I samband med min pågående utställning på Galleri R i Linköping har Corren varit bjudsamma med uppmärksamhet, nästan så att det blir "övermaga". Man har blivit en "lokal kändis". Se bara:



fredag 3 november 2017

3 november - Annorlunda snabbvisit

.
Jag är tillbaka igen från två veckor i soliga Spanien och har således en hel del att tala om. Men jag väntar med allt detta och koncentrerar dagens återintåg i bloggens värld till det annorlunda besök vi fick i trädgården idag.

Jag klippte rosor och murgröna, medan Ulla och Hanna räfsade löv, när jag plötsligt hörde ett starkt,  liksom klirrande fågelljud som faktiskt påminde en del om munkpapegojornas skränande skrik från dadelpalmerna vid den spanska kusten, alldeles nyligt dagligen närvarande i mina öron.

Jag spanade runt och till slut upptäckte jag producenten. Det var en papegoja som satt i i grannens parklönn och lockade. Eftersom jag inte hade kamera med mig använde jag min idag tämligen usla mobil för ett dokumentationsfoto. Suddigt blev det och distanserat men ändå något.

Det var en rosenhuvad dvärgpapegoja, en art från sydvästra Afrika, populär som burfågel, tyvärr får jag väl säga, eftersom den inte är lättskött med sin skränighet och sin väl kända svårighet i häckningsframgång under fångenskap vilket lätt leder till besvikelse. 
Arten är mycket bättre i frihet på hemmaplan!

Kanske hade de här ovan beskrivna svårigheterna lett till ett medvetet utsläpp, fast troligare är förstås att det hela skett av misstag. Någon var säkert väldigt ledsen.
Hursomhelst. Här var den nu i frihet bland inhemska fåglar, ensam i sin utsatthet med ett dystert framtidsperspektiv i utsikt, en oundviklig död inom kort.



Det blev blott en snabbvisit, tio minuter stannade den exotiska gästen i trädgården sen drog den vidare mot söder faktiskt och kanske kan fler ornitologer följa resan, men inte kan den väl nå Falsterbo i alla fall.