tisdag 7 februari 2017

7 februari - Nordanvinden biter ute medan jag drömmer om Sumatra

.
Lätt snö faller ur gråa moln och nordanvinden får lätta flingor att virvla runt. Mycket snö är det förstås inte, knappt skyligt, men kylan kryper ner mot fem minus ute och man är ju lite ovan.

Minnet om vädret är ofta kortare än jag själv verkar tro. Jag läser i min blogg och blir förvånad över att jag förra året just den här dagen såg de första insträckande sädgässen vid Tåkern och även hörde sånglärka. Det anade jag inte, men mina anteckningar ljuger ej. 

Det var det om vädret.

Annan info jag kan lämna är att den där harstudien, som jag presenterade igår, redan är såld. Nätaffärer kan vara kvicka affärer så det gäller att vara på hugget!



"Gliding Lizard" - Sumatra.

Annars då? Jo, jag har nu jobbat färdigt bildspelet om Indonesien, det som jag snart ska visa i Motala (se nedan) och den här lilla spelevinken fann jag i min skisslåda under arbetet och jag kan inte låta bli att lyfta fram den i ljuset - en "Gliding Lizard" från Sumatra.

De var tjattriga de där glidflygsödlorna vi mötte i Indonesien och de gjorde frenetiska armhävningar på trädstammen vid oro och de fanns i olika färger också beroende på omgivningen, i grått, svart, gult, grönt och brunt. 
Plötsligt kastade de sig ut i luften och skrämde nästan livet ur en omedveten förbipasserande. Genom att spänna ut sidoveck av hud på magen gled de iväg upp emot ett tiotal meter till en ny trädstam, där de sedan liksom uppslukades igen. Men ibland markerade de istället sin närvaro genom att vifta med en gul liten vimpel ur magfickans främre del. På ett sturskt och lite retfullt sätt ville de markera -  "Här är jag, men du ser mig bara när jag vill!"

En underbar lite ödla som jag alltid kommer att bära med mig i minnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar