Efter sanslöst heta dagar kom regnet idag.
Molnen hopade sig, tätnade och mörknade. I Ödeshög blev det sammanlagt blyga 3 mm men runt om kom betydligt mer. I Motala t ex ställde nederbörden till med översvämningsproblem läser jag i tidningen nu på morgonen dagen efter och nog kunde jag förstå detta redan då det hände, ty när jag tittade norrut över slätten vid Väversunda var himlen nästan ogenomträngligt blåsvart.
Vid Väversunda passade jag också på att ta en bild av de otroligt intensiva vallmofält som breder ut sig under Omberg och Mariadöttrarnas vackra kloster. Jag vet om att ögonfröjden som därmed bjuds inte är uppskattad av alla. För EKO-bönderna i trakten kan kornvallmon, som arten heter, bli ett svårarbetat gissel.
Sen åkte jag ner mot Tåkern och mötte en havsörn som vevade förbi ganska nära. Den var säkert på jakt efter grågåsungar som det är gott om på strandnära åkrar och hade jag inte klivit ur bilden för att ta det här fotot kanske jag fått vara med om en jakt.
Som det nu blev skrämde jag både havsörnen och den grågåskull som var närmast mig.
På vägrenarna till grusvägen mellan Stugan och Gottorp har bonden ägnat några dagar åt intensiv ogräsbekämpning; först mekaniskt med slåtterbalk och därefter med bekämpningssmedel, antagligen glyfosfat.
Jag antar att mitt fynd av det nya och framför allt i Skåne besvärliga åkerogräset Sandlosta, har trängt ut till allmän medvetenhet från min Naturliga dagbok och förorsakat kraftiga åtgärder specifikt på platsen från jordbrukarens sida.
Men när jag tittar runt i vidare svängar hittar jag andra platser där sandlostan ännu har fristäder, som jag ligger lågt med.
Ett annat åkerogräs av stor sällsynthet i Östergötland återfinner jag också. Det är Renkavle och kanske är detta den enda platsen i länet och därför tänker jag nog inte i första taget berätta om var.
Med en sky av jordrök lämnar jag över dagens skörd.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar