lördag 2 maj 2015

2 maj - Historien om en vit häger på Nordiska riksmuséet och ännu lite mera ....

.
Det hela hände för någon månad sedan, att Lars samt Ulla och jag åkte till Stockholm i ett slags mulitärende.
Det var Lars som kom med idén om att åka till Valdemarsudde och titta på Prins Eugens retrospektiva utställning och att vi samtidigt kunde besöka Thielska galleriet när vi ändå var där.

- Varför inte ta med de där döda snatteränderna som jag placerade i din frys för ett par år sedan, sa jag, så blir du av med dem samtidigt. Vi stannar således till på Naturhistoriska riksmuséet, var mitt kompletterande förslag.



Illegalt skjutna snatteränder 2012.

Sagt och gjort och i ovanstående ordning dessutom.



Efter besök på konstmuséerna tog Peter och Peter således emot oss i Vertebratavdelningens mottagning och paketet med de illegalt skjutna snatteränderna kunde äntligen inlämnas, som sig bör när det gäller dylika fredade djur. 



- Oftast är det lite sällsyntare fåglar och djur och framför allt rovfåglar och ugglor som är vanligast av det som kommer in till NRM och den här berguvshonan är ett typexempel. Men, hon är å andra sidan den allra tyngsta som vi någonsin har undersökt, meddelar Peter.

Det är verkligen viktigt att man sänder in döda sällsynta djur sa konservatorerna och uttryckte stor tacksamhet över paketet med snatteränderna. Nu skulle dokumentation, undersökning och preparering göras av en fågelart av mindre vanligt slag; faktiskt betydligt ovanligare i sammanhanget än t ex, havsörn, kungsörn, berguv och pilgrimsfalk.



Även triviala arter som skata, nötskrika och kråka behandlas med vikt och värdighet.

Petrarna visade oss runt bland värmeskåp, frysar och nyligen inkomna villebråd och berättade frikostigt om sin viktiga verksamhet och det var när den ene Peter öppnade ett litet separat rum för de senast preparerade djuren som låg på tork som han ropade till:

- Nej men vilken tillfällighet. Se här! sa han och höll fram en vit häger, en ägretthäger.
Den här är ju "din" Gebbe! 

- Ja, den har jag precis gjort klar, sa den andre Peter, och jag tänkte inte på att det faktiskt var just den fågeln.


Peter Nilsson med den nyligen skinnlagda ägretthägern som jag lämnade in 2009.


Vi kollar på namnetiketten och visst, där står det ju klart och tydligt.


Så då är det väl inte mer än rätt då, säger jag, att jag får hålla den en stund.

Ägretthägern väger lätt som en fjäder. Halsen är rak och framsträckt för ovanlighetens skull. Normalt brukar man böja in den mot kroppen på skinnlagda fåglar för att de ska få bättre plats i skåpen.

- Men jag tyckte att det var roligt och intressant att visa den så här, förklarar Peter.

Det var alltså ganska länge sedan som jag hittade den döda ägretthägern, en novemberdag 2009 och ända tills nu har den legat fryst i väntan på preparering.

- Vi har DNA:at den också säger Petrarna, så den är väldigt väl dokumenterad och är den första i sitt slag i landet som vi har tagit hand om.
Både brandmöss, vassångare och ägretthäger och därutöver mycket annat också. Det är inte dåligt det av en privatperson, fortsätter Peter.

Och jag, jag minns hur det var den där gråkalla novemberdagen när jag påträffade den döda hägern liggande som en vit ängel i det svarta vattnet. Det var sorgligt men nästan vackert.
Se själv:

http://naturligdagbok.blogspot.se/2009/11/12-november-frammande-vit-fagel-i-svart.html

2 kommentarer:

  1. thord wiman4 maj 2015 16:33

    Det var skönt att läsa om ägretthägern; att döden inte enbart behöver vara ful och frånstötande och i detta bottnar kretsloppstanken min med tillit, trygghet, vila och omstöpelse, allt så mycket bättre än religionernas vanvett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det förvisso Thord och om det behöver vi aldrig tvivla och för den delen heller aldrig tro, att vi är och förblir stjärnestoff som cirklar runt genom livets olika faser och former i eviga tider.
      Som alltid vill jag uttrycka min tacksamhet för din medverkan.
      Gebbe

      Radera