tisdag 14 oktober 2014

14 oktober - Tranracet

.
Idag blev det en sevärd dag i bygden.
Nog sträckte tranor iväg i tusental redan för fjorton dagar sedan och enstaka flockar har passerat i stort sett varje dag mot söder den senaste tiden, men upplevelsen denna förmiddag blev något alldeles extra.


Det började redan vid halv tio när Lars och jag tog vår fikastund på konditoriet. Tranflockar dök upp lågt över Ödeshögs torg och alla människor vände sina ansikten mot skyn och de "krååande" läten som högljutt ekade ner över marknadsstånden och fiskbilen.
Fågelflockarna höll ovanligt låg höjd. Jag skulle tro att de sträckte på blott femtio till hundra meter mot normala 300 - 500 meters höjd som brukligt är när termiken är god.
Vädret var gråmulet, en svag nordan kändes i ansiktet och norröver, bortom Omberg, började himlen ljusna och blå flikar syntes, men ingen termik verkade finnas i sikte.

Tranorna, de sista, har väntat ovanligt länge. Normalt brukar uttåget ske tredje veckan i september, men fastän Brittsommaren har varit vän, fanns nu ingen tid mer att chansa, idag fick det bli, med föga eller ingen termik alls och detta verkade komma att kräva mycket mer aktiv flykt på låg höjd mot normalt.
Några händelser som vi bevittnade accentuerade det snabba uppbrottets nödvändighet.
I en fylking kom  till exempel en ung trana på efterkälken. Den sladdade alltså redan här i Ödeshög och halkade bakåt för varje vingslag. Två vuxna fåglar, säkerligen föräldrarna, sågs lämna den trygga plogen och vända bakåt för att hämta upp sin unge. Ensamma och långsammare fick de tre fåglarna nu ta upp kampen att försöka hinna ifatt igen eller köra sitt eget tempo hela vägen själva.


Trana med "klumpfot" av lera.

Andra tranor hade verkliga klumpfötter, säkert ett halvt kilo lera extra att bära på och ett annat tecken på stress var att ljudligheten var mycket större än vanligt.

Hela förmiddagen fram till klockan halv två pågick skådespelet på himlen, flock efter flock passerade rakt över samhället och torget och då jag spanade ut över omgivningarna fann jag att sträcket var brett, över hela bygden, så långt bort jag kunde se.
Inte nog så, på nätet kan jag läsa att även över Västergötland på andra sidan Vättern och säkert brett över hela landet pågick samma uttåg av tranor av stor omfattning.
Bara här över Tåkernbygden måste antalet ha kommit upp i många tusen tranor och från Falköping hör jag just nu rapporter om upp till sextusen tranor på sydsträck. En mäktig upplevelse med andra ord.

Insprängt i tranformationerna gick ett antal gåsflockar och också ormvråkar och fjällvråkar. En skruv av ormvråkar rakt över vårt hus var på tolv fåglar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar