27 februari - Ceder

.

Nu är det dags för mitt fjärde och sista reportage från resan till Turkiet. Efter detta måste jag börja måla på allvar för att få fram nytt material till vårens utställningar. Den här gången berättar jag om arten Ceder - ett mytomspunnet trädslag som det finns mycket mer att veta om.

Tamer guidar

- Jo, säger guiden Tamer, de turkiska pensionerna finns det mycket att säga om. Till exempel så var det tidigare så att man gick i pension efter antalet arbetsår (samma som i Grekland, min kommentar), för kvinnor efter 20 och männen efter 30 år. Det innebar att min faster bara var 38 år då hon blev pensionär. 

Men å andra sidan, fortsätter Tamer, så fick hon bara ut en femtedel av sin tidigare bruttolön och eftersom den låg på runt 6 000 kr blev det ju ingen vidare pension att tala om. Jag tror den landade på knappt 1 700 kr i månaden och sånt går ju inte allt leva på precis, vilket innebar att alla turkiska pensionärer tvingades jobba extra om det fanns en chans till det.

Men nu är det annorlunda, nu anpassar vi oss också i Turkiet efter europeiska normer och system, berättar Tamer (precis om i Grekland, min kommentar), och nu har vi en fast pensionsålder på 67 år ...

...

Bussen stånkar under tiden uppåt .. uppåt. Vår busschaufför Garlip sitter koncentrerad men mindre orolig än tidigare gånger eftersom vägbanan ovanligt nog denna mildvinter inte är isig och hal.

Vi närmar oss vägpasset i Taurusbergen mellan Antalya och Konya, vilket ligger på 1 850 meters höjd över havet och runt omkring oss reser sig bergstopparna allt högre; de högsta når över 4 000 meter.

Snön blir alltmer skinande vit och solblank. Jag spanar intensivt genom sidofönstren efter gamar och örnar, stenbockar, björnar och vargar, allt medan Tamers malande information om turkiska förutsättningar och system når mina öronsnäckor alltmer sporadiskt.

Ska han inte berätta något om allt detta som händer utanför, tänker jag och börjar bli "något" irriterad.

I bussen finns nämligen ett gäng danskar vars högsta inhemska höjd är endast en tiondel av den höjd där vi nu färdas och hur många gånger efter denna kommer jag att passera genom Taurusbergen igen, tänker jag och bestämmer till slut att det är dags att göra något. Nu! Precis nu innan jag ångrar mig och det är för sent.

- Jo Tamer! avbryter jag abrupt. Vi närmar oss precis en fantastiskt vacker cederskog på vänster sida och jag tänker berätta om den. Nu!

Jag är fascinerad av ceder alltsedan jag för första gången var i Atlasbergen i Marocko och fick se de sista resterna av en mångtusenårig cederskog högt uppe på bergssluttningarna.

Vilket vackert träd, vet jag att jag tyckte medan berbermakakerna tjattrade bland grenarna ovanför.

Cedern är ett europeisk/asiatisk trädslag varav det finns fyra goda arter:

Himalayaceder, Cedrus deodara,

Libanonceder, Cedrus libani med underarten Turkisk ceder Cedrus libani stenocoma.

Cypernceder, Cedrus brevifolia

Atlasceder, Cedrus atlantica 

Alla andra trädslag som kallas ceder, "Red cedar" med flera arter i Amerika till exempel, är inte ceder!

Alla cederarterna har en svagt brun till nästan röd ved med väldigt aromatisk lukt. Träet maldes förr till stoft som användes som malmedel och doften är så stark att den faktiskt kan förorsaka allergi. 

Av den ganska mjuka men väldigt rötbeständiga veden gör man idag blyertspennor och desinficerande skoblock. Bit gärna i en penna, dofta och smaka! Det är ceder det! (Undvik dock helst att bita i begagnade skoblock)

Historiskt var cederträ en uppskattad handelsvara runt Medelhavet, varav byggdes pampiga trähus, skepp samt gjordes inredningar och möbler till tempel och palats.

Betydelsen av ceder och cederträ kan man få en god uppfattning om genom att studera både Talmud och Koranen, och i Bibeln finns ordet ceder med inte mindre än 75 gånger.

Mest kända är nog ändå Libanons cedrar. Cederskogarna i detta gamla kulturrike vid Medelhavet har varit så omfattande och rika en gång i tiden att de fick ingå som en viktig symbol i landets flagga. Ja, så var det alltså historiskt.

Mycket negativt hände sedan. Trakterna runt Medelhavet kalhöggs med förfärande effektivitet och ackuratess och till slut återstod endast sorgliga rester av skog överhuvudtaget och cederskog av betydelse i synnerhet. Cedern utrotas faktiskt mer eller mindre.

Kotte av Atlasceder, insamlad av mig under en resa till Marocko 1992.

Cederns kottar är konformiga eller runda, beroende på art. Väldigt släta och jämna till formen. Under varje kottfjäll finns två vingade frön.

Dessa frön har man under senare år samlat in i cederarternas hemländer och ett "uppfödningsprogram" har satts i stånd både i Marocko,Turkiet och på Cypern.

Turkiet har till exempel återplanterat med ungefär 50 miljoner nya cederplantor per år de senaste decennierna.

Den svajiga historien om trädet ceder har genom åren eggat min fantasi, och det är detta som nu får mig att häva upp min stämma där i bussen och avbryta guiden Tamer nästan oartigt abrupt.

- Titta till vänster, ropar jag, har ni sett sådana fantastiska gamla cedrar! De äldsta kan var tusen år gamla eller mer. Beundra skönheten, storleken och sällsyntheten. Detta är rikedom mina vänner. Ser ni att de riktigt gamla träden, de grånade och topptillplattade har blivit nästan som magnifika bonzaiträd. Det här tillfället är unikt. Ta det nu till vara i era minnen!