Vid Runnestad i Rök lyser åkrarna guldgröna i snedsolen som sticker fram ur molnen. Ja, överallt på hela slätten står åkergrönskan tät och frodig denna märkligt milda vinter.
Kan det möjligen vara penningört tänker jag.
Nu spås förstås vinterkylan komma på riktigt till helgen med snö och rejält med minusgrader så denna, åkerbönornas fria framfart, är snart till ända kantänka och jag vet att vintern ännu kan bli lång och envis, och då är det bara att acceptera att tukten får råda; den tukt som skapar naturlig balans.
Inlägg
Intressant!
SvaraRaderaTänk om dessa bönor överlever den förmodade kyla som normalt redan skulle varit där? Vad händer då?
Skall de skördas tidigt i vår? Skall de plöjas ner eller skall de kanske hamna i en åker som ställs i träda?
Vilka val ställs inte en bonde inför? Skall han/hon låta naturen ha sin gång och låta följa växtföljden, eller skall det som just nu råder vara vägledande? Kommer svagt ihåg hur man skördade potatis i Dags Mosse, som övervintrat, för några år sedan redan i en tidig vår. Vem ens visste att potatis kunde övervintra i jorden?
Ser vi ett annat jordbruk i kommande? Kommer det sk. klimathotet att ställa till det så att det måste till ett helt annat tänk i odlingsföljden? Ve och fasa, måste det till manipulationer med våra grödor för att de överhuvud taget skall klara framtiden? Lever vi gränslandet mellan det som vi kan och behärskar och det som vi inte vet någonting om? I vår ålder, Gebbe, är det våra barn och deras barn, som skall ta tag i detta. Hur blir det för dem?
Ölandsvännen
Det är välgrundade filosofiska tankar du berättar om. De finns även i mig, verkligen!
SvaraRaderaDet är en föränderlig tid vi lever i en oerhört snabbt sig förändrande värld med ett rasande snabbt förlopp som ingen, absolut ingen, kan ha något som helst grepp om.
Sen den dagen vi sågs första gången har jorden nästan tredubblat sin mängd människor. Sådant är naturligtvis icke greppbart varken i verklighet eller i tanke.
Inte underligt då att allt på jorden ställs på ända och vänds ut och in. Inget kommer undan allt ställs på sin spets. Det är en avgörande tid för mänskligheten och jorden.
Men vad kan vi göra annat än försöka ta våra steg åt rätt håll om vi orkar, kan och vill. Små steg är också steg och sen måste vi försöka komma ihåg att ändå njuta och leva. vad annat kan vi göra. Det och att försöka älska varandra och livet runt omkring oss är nog själva meningen. Dö kommer vi ju alla att göra oavsett allt annat.
Din filosofiske vän Gebbe