måndag 16 december 2013

16 december - Cirkus blåhök och annat

.
På en stubbåker vid  Väversunda rastar en stor flock björktrastar. De sista flyger fram främst, över de andra, och landar, varvid de bakersta kontinuerligt upprepar proceduren, så att flocken hela tiden rör sig långsamt framåt över landskapet. Det sker i motvind, i en alltmer hårdnande sydväst, återigen!
Jag tittar på varje fågel och försöker hitta det oväntade. Allt som blir är tio sladdande starar, inget märkvärdigare, men även detta är ändå lite ovanligt, ty starar i slutet av december har inte varit standard i vår del av landet någon längre tid, först de senaste åren.

Vid Charlottenborgs rabarberodling intill Tåkerns madland lättar en flock små bruna fåglar ur svärtan och länge tror jag mig ha hittat en flock vinterhämplingar, men icke, de blir till gråsiskor. 
De är emellertid egendomligt bruna, ja nästan gulbruna i färgen, saknar det typiskt gråaktiga helt och hållet och jag förstår snart att det är fåglar av rasen brunsiska som jag har framför mig.
Brunsiskan är en nykomling i Sverige. Den har ett sydvästligt ursprung, från Nordsjökustens bergtallsmiljöer och ljunghedar och arten vandrade in över vårt lands sydvästra delar för några decennier sedan och sprider sig nu allt längre mot norr och har på så sätt fyllt igen den tomma luckan i gråsiskans svenska utbredning.

En ensam gammal sångsvan rastar tillsammans med sex ungfåglar i en lerig vattenpöl ute på åkern vid Ramstad. Jag undrar om de är att betrakta som en familj? Jag tror nog så.

Nästan hemma igen. Över stubbåkern som gränsar till Sjöstorpkärret lyfter en vit ande och vore jag inte fågelkunnig skulle jag säkert häpna av upplevelsens kontrast.
Det är en riktigt utfärgad gammal hane av blå kärrhök som jagar sorkar och möss. Han är alldeles måsvit med bländvit akterspegel och kolsvarta vingspetsar, som doppade i tusch. Han svajar fram och tillbaka, tätt över halmen, i den hårda vinden; vänder hela tiden ryggen snett åt mitt håll och försvinner allt längre bort och försvinner slutligen bakom dungarna vid Orrnäs.

Jag har gjort några enkla skisser av denna eleganta och ibland otroligt spensliga uppenbarelse!







1 kommentar:

  1. Se,
    så såg du just en ande,
    som svävade lågt över marken.
    Se,
    så skapas just bilden av en ande,
    av de som inte vet.
    Ölandsvännen

    SvaraRadera