torsdag 10 oktober 2013

10 oktober - Lärkor i oktober

.
Stundtals är vår och höst så ställda att de påminner om varandra. De går mot olika håll förstås, från varandra, men stannar man upp i tiden kan ögonblicket ibland bli mycket likartat.

Igår kom jag åkande på den grusade åkervägen mellan Gottorp och Dags mosse. Sidofönstret var öppet för ljud och doft. Jag hade just avslutat gräsklippningen vid Stugan för år 2013.



En flock lärkor lyfte ur stubben och flög omkring så där som höstlärkor brukar göra, i en lös och spridd flock med många aggressiva inslag. Vädret var soligt och luften mild och då jag blundade bort höstfärgerna och glömde almanackan körde vårkänslan över mig med full kraft. Det kunde lika väl vara april.

Det var nästan enbart lärkornas förtjänst, det är klart, och trots att det inte var någon vårsång direkt, med långa böljande strofer, blev drillandet nästan som så, fastän mitt i oktober. 

1 kommentar:

  1. På tal om sjungande fåglar på hösten, så gör Rödhakarna här på ön sig gärna hörda, med en inte fullt utvecklad sång, men ändå. När vi tar ut Nojsen på långpromenad kan vi höra både mesar och finkar som kvittrar glatt i slånbärssnåren. På tal om slånbär, här fullständigt dignar det av stora bär, liksom både brakved och benved är fullhängda av frukter. Vildaplarna är överfulla av dessa små äpplen, som vi älskar för deras röda färg, samt all denna vildsparris, som med sina knallröda frukter och svagt gröna vippor lyser outstanding i omgivningen. Hösten kom snabbt med en nu färgsprakande palett av jordnära färger, om än brittsommarvärmen ligger kvar som en påminnelse om den fantastiska sommar som varit. Nu går vi in i mörkret och njuter av stillheten, ser på när löven faller sakta mot marken och avvaktar den första frosten. Den som brukar komma sent här på ön, tack vare ett uppvärmt vatten på båda sidor. Idag ett lätt regn, som gjorde att vi stannade hemma från det målningsarbete vi nu håller på med. Men hunden vill inte stanna hemma, han kallar på minst fyra långpromenader per dag. Han heter Nojsen, om du undrade?
    (Nojsen är en Lancashire Heeler, en engelsk vallhund som gärna vallar kreatur, inte så bra på får, men som är en helt fantastisk fin kompis på långa naturnära promenader)
    Barbro Lindgren, författarinnan, har en likadan, och hon bor också på ön. Våra hundar har träffats.
    Ölandsvännerna

    SvaraRadera