onsdag 6 mars 2013

6 mars - Vår både ute och inne

.
Det är märkligt hur fort våren fyller på när proppen väl har gått. Det startade med följande meddelande som jag fick från Sven i lördags:

"En runda i Tåkernbygden gav idag både grågäss och skogsduvor.
Äntligen händer det något".

Sven var således först på plats med upptäckten.
Under helgen var jag och hustrun på barndop i Stockholm och när vi återvände mot Östergötland noterade vi att snön hade smält undan fort på slätten. Allt kändes plötsligt förberett för vårens första flyttfåglar.

Så äntligen, i måndags kunde jag själv komma ut för att hälsa välkommen till "mina" första vårtecken. Det hände söder om Tåkern där jag såg ett tjugotal gäss av vardera sorten: grågås, sädgås och kanadagås.

Dagen därpå, i tisdags, träffades vi på fiket i Väderstad, Lars, Stefan, Morgan och jag och bestämde oss för en liten gemensam vårodyssé i Tåkernbygden.
Från gårdagens fåtal hade gässen formligen vällt in och de fortsatte att komma i flock på flock medan vi var på plats. Vid Ramstadbron kunde vi räkna till hundratals och vi var helt eniga om den lyckokänsla som finns i att vara på plats när det verkligen händer; just när våren pågår.

Idag onsdag, gör Sven och jag samma resa igen. Nu är det fråga om ett tusental gäss sammantaget, ormvråkar är på plats överallt, starar, björktrastar och sävsparvar har anlänt och minsann ser vi också tre tofsvipor - vårens första. Av med hatten - bildligt talat!

Det är alltså just nu det sker. Med brusande frenesi skjuvar sig våren norrut över landet. Förändringen är stor och i högsta grad märkbar från dag till dag.
Här nedan lägger jag in ett antal bilder från dessa två dagars vårresor i södra Tåkernbygden samt ett par från min ateljé. Några av bilderna har fotografen Stefan Rosengren generöst bjudit på i Naturlig dagboksform. Tack för detta Stefan!
Det blir en vårodyssé i bilder från både inne och ute:


När jag öppnar dörren till ateljén möter mig en blomdoft så stark som parfym, att man kan tro att man kliver in i en blomsterbutik. Trädet är fullt av både blommor och ännu gröna citroner. Vårljuset driver på genom fönstren.


Idag på morgonen överraskar vännen Hans mig med en bunke nyplockade vårägg från Åsbohönsen som familjen har därhemma. Också detta är ett säkert vårtecken. Tack så mycket!


Mitt övervintrande solanumträd skjuter enorma skott i det växande ljuset. Snart når de ända upp till taket och ramar också vackert in mitt vintriga konstverk. Årstider som möts i min ateljé.


Vintergäcken som blommar här i en solvänd backe vid Kyleberg, sällskapar i blomsterkraft med både krokus och snödroppar vid värmeläckande söderväggar.


Här står vi på Ramstadbron vid Tåkern och njuter av insträcket av hundratals gäss som kommer i vågor längs horisonten mellan torrbackarna vid Heda och Ombergs sydspets.(foto Stefan Rosengren)


Ur det iskalla diket på kanten av Dags mosse skjuter gräset krypven upp färska vårblad från köldens grepp. Det blir ett märkligt möte av vit snö och skir grönska.(foto Stefan Rosengren)


Gässen sträcker in över vårhimlen. Kacklet är euforiskt och ljudligt.(foto Stefan Rosengren)

2 kommentarer:

  1. Frågan är vilket är det första vårtecknet?
    Själv upplever jag ljuset som det första vårtecknet, när jag helt plötsligt ser att utan att titta på klockan är det ljust ute! Det är upplevelsen, oavsett klockslaget, som ger den där kicken av att det är ljusare, som ger mig tillbaka livslusten av att en ny vår är i antågande.
    Självklart känner jag för den första vipan, lärkan i skyn, staren som gnisslar utanför och tranornas plogande mot norr. De förstärker vetskapen om att nu stundar det värme och ljus. Men det första bestående intrycket av att det vänt, att det blir ljusare, det är mitt första vårtecken.
    Hälsningar från Öland

    SvaraRadera
  2. Minfrån Öland,

    Jag håller med dig fullkomligt. Det är ljuset som är det viktiga. Det är märkligt att man så väl, redan en vecka in i januari, kan känna att ljuset har börjat återvända. Det måste vara en klar biologisk betingning och är uppenbarligen oerhört värdefullt eftersom den känns så tydligt trots sin relativa ringhet.

    Sen är våren ett förtvivlat hoppande både känslomässigt och vädermässigt. Det är ju det som är vår!
    Just nu t ex är det efter en veckas fågelankomst åter svinkallt och högvintrigt, fast förstås solen värmer ju i lä.

    Vi satt för första gången på vår inglasade altan i dag och drack kaffe. Det är vårkvalitet det!

    SvaraRadera