fredag 31 augusti 2012

31 augusti - Samlingsutställningen "BLÄNK" på Naturum Tåkern

.
Dags för en ny manifestation av vår förnäma kulturarbetargrupp Omkultur.
I morgon är det vernissage på vår gemensamma utställning Blänk.


Alla 22 konstnärer som har möjlighet kommer att vara på plats för att presentera sina alster, alla möjligen, utom jag själv, eftersom jag självklart prioriterar ett besök hos vårt nya barnbarn Blanca i Stockholm istället.
Men mina två verk finns ju där på plats och det är väl ändå viktigast.


Vita stenar - vaxad akvarell 20x20 cm


Ommas frusna tårar, vaxad akvarell 20x20 cm - från ett vintrigt besök i Rödgavels grotta på Omberg.

Igår var det hängning och andra förberedelser inför vernissagen i morgon. Alla bildverken har en gemensam yttre form, miniatyrer 20 x 20 cm och dessutom finns småskulpturer på plats.
Jag vet att det kommer att bli en härlig utställning och jag hoppas att ni alla tar chansen att se den. Naturum Tåkern är ju i sig självt oerhört sevärt om det nu skulle vara så att ni ännu inte varit där. Passa på nu.


Delar av konstnärsgruppen Omkultur under förberedelser

Gemensam utställning på Tåkerns nya Naturrum vid Glänås.

"Blänk"

1 september - 21 oktober 2012.
Vernissage 1 september kl 10-14. Konstnärerna närvarar.
Öppettider i september dagligen 10-17 och därefter söndag-tisdag 10-16.

Omkulturs medlemmar ställer ut bilder och skulpturer (tema vattenåret) i utställningshallens 'konsthörna'.



torsdag 23 augusti 2012

23 augusti - Mellan regnen

.
Regnen kommer och går. Häftigt dunkar det på altantaket och dör sen bort igen lika plötsligt. Men nästa by lägrar sig redan över markerna under Omberg, som en vit vägg i motljuset och skickar några stänk som trevare. Det är kort om tid för solvärme.

Ibland ger jag upp en stund när blötan driver på som värst. Jag flyttar staffliet allt längre in men längre in än till hörnet kommer jag aldrig, där får jag avbryta.


Då går jag in, lägger på några vedträn i järnspiseln i köket, slevar upp en tallrik av min nykokta grönsoppa: potatis, squasch, lök och morötter och sätter mig att se ut genom fönsterrutan där regnet åker slalom och gör antikglaset än mer skimligt.

Sen går jag förstås ut igen. Och fortsätter att måla.

22 augusti - Höstliga fågelnoteringar

.
De senaste veckorna har jag åter varit vid Stugan, sysselsatt med mitt oljemåleri. En utställning närmar sig och i vanlig ordning är det lite körigt nämligen.
Men inte klagar jag alls. Det är ett härligt privilegium att få stå där vid staffliet under altantaket i sol eller regn, det kvittar lika, och färdigställa dukarna medan hela naturen runt omkring nära och långt borta är full av liv och upplevelser.
Detta liv kommer till mig i portioner, når mina sinnen mjukt och stilla eller häftigt och starkt och jag springer då ut under den öppna himlen, greppar min kikare och tar allt som händer till mig och njuter.



Några dagar nu har storspovarna satt sin prägel på upplevelserna. De kommer på hög höjd över sjön där bortom alridån, flöjtande "kui-li", ibland med darr på stämman, ideligt upprepat var femte till tionde sekund.
Det är tydligen ett starkt behov hos dem denna längtan efter sällskap, varför skulle de annars ropa. 
Ibland svarar jag på deras lock och pock. Då kommer de till mig; gör en sväng för att försöka få med mig upp i lufthavet men där låter jag det hela vara och då försvinner de mot horisonten i söder, fortsatt ropande.



Häromdagen kom en fin bivråk förbi på nära håll. Det var en gammal fågel av ljus fas med ett bröst som nästan var duvhöksrandat. Det smala huvudet och lågt hållna vingar gjorde bestämningen lätt.
De bruna kärrhökarna, ormvråkar och enstaka fiskgjusar är kvar i området och igår kom tre lärkfalkar rakt över mig; en vuxen fågel först och två flygga ungar tiggande bakefter.
I förra veckan såg jag också säsongens första stenfalk. Det var på andra sidan sjön vid Rogslösa.

Av småfåglar är det ännu ingen hets. Ärlorna finns där, mesar, bofinkar förstås och tickande rödhakar. Sångarna ser jag inte av längre och flugsnapparna är som alltid den här tiden på året mycket diskreta i den tätaste grönskan, sirligt spetsiga "srriii" är det som ändå avslöjar dem.
De få telefontrådar som ännu är, fylls med svalornas nottecken och framför mig på grusvägen flyger svalvingade unga stenskvättor snabbt iväg.



Flockar med starar drar runt i bygden dagtid och sen när kvällen kommer korvar sig de kautchukböljande gängen ner till Tåkerns vassar för övernattning.



Annars är det grågässens och tranornas tid mest dessa dagar. Idag betade en stor blandad flock av dem på stubben mellan Kyleberg och Stora Kullen.
Jag räknade till minst tusen tranor och kanske tvåtusen grågäss. Trots att de var på ganska stort avstånd från min parkerade bil, blev de direkt oroliga och lyfte strax. Det känns som att den intensiva gåsjakten i trakten har stämplat ett bomärke även innanför pannbenet på alla rastande tranor.



Jo just det. Jag såg en gök i veckan. Den satt på en elkabel vid Gottorp. Antagligen spanade den efter gräsulvslarver. Den blir nog årets sista observation kan jag tänka. 
Och det där med gräsulvslarver har blivit en gåta.
Jag minns nämligen min ungdoms tåkernmader - fulla av gräsulvslarver så här i början av hösten - idag, knappast några alls. Den nattfjärilen har bara försvunnit, nästan totalt, och jag undrar om vi inte där har en stor anledning till gökens kräftgång i bygden och landet. 
kan livet hänga ihop.

söndag 19 augusti 2012

17 augusti - Myrdans

.
Igår var det åter högsommarvärme. Jag tror upp emot tjugofyra grader mitt på dagen.
Trots besvärlig "bröstförkylning" kände jag mig tvungen att åka ner till stugan för att klippa gräset; det växer alltid alldeles för kraftigt och fort där, enligt min åsikt, eftersom grundvattnet ligger nästan vid markytan.

Strax efter tolv och fram emot eftermiddagen steg moln av "flygmyror" upp mot himlen. Jag märkte av det redan vid klippningen, att hundtratals blottlagda myrbon i gräsmattan var alldeles fulla av vingade drottningar och hanar.

Kommande generation av myror, svartmyror och rödmyror mest, samlar ihop sig till bröllopsdans de dagar på året när solen står hög och varm och luften är stilla. 
Då brakar allt loss på en gång överallt och möjligheterna till genutbyte mellan olika populationer blir maximal i parningsorgierna högt däruppe i lufthavet.
Varje blivande drottning parar sig med så många hanar som möjligt, de av bästa kvalitet och som orkar följa henne allt högre upp i himmelsdansen.

Nere på backen igen, biter hon av sig sina uttjänta vingar och börjar söka sig en bostad för sitt kommande välde. Då är hon laddad med spermier från olika hanar, en resurs hon sparar och kan portionera ut för delikat befruktning under resten av livet, som kan bli långt, upp emot flera årtionden, om det lyckas henne väl.



Det märks på håll att "flygmyrorna" svärmar idag. Mängder av måsar cirklar runt i luften och tar för sig av himlens "manna". Idag är det mest fiskmåsar medan det tidigare under sommaren brukar vara skrattmåsar som dominerar. Kajorna är också där och även några starar, även om de har det lite besvärligare med sina styva och korta vingar att manövrera smått.
Lättas är det för svalorna förstås. 

Jo, många är de som vill vara med om kalaset vid myrornas bröllopsdans.

torsdag 16 augusti 2012

16 augusti - En ny liten upptäckt alldeles nära

.
På väg till fiket genar jag i vanlig ordning över gräsmattan vid syrénhäcken, ser uppenbarligen ner, hur jag sätter mina fötter, och upptäcker då en för mig ny växt som jag inte sett tidigare endast några meter utanför ateljén.


Det är en liten grupp gula blommor som strävar uppåt och lyser som små solar mot det gröna gräset. En planta alldeles på kanten till asfalten. Liten och oansenlig är den, inte mer än ett par decimeter hög, spenslig och ljusgrön och lätt att se förbi. Men det är de vackra gula blommorna som gör att jag noterar den.

Jag ser förstås direkt att det är en haverrot och blir lite förvånad över litenheten och den sena blomningen. Alltså vänder jag direkt tillbaka in i ateljén och hämtar kameran för att dokumentera samtidigt som jag kikar efter i Mossbergs/Stenbergs flora.


Jag läser:
"Småhaverrot, Tragopogon pratensis minor. Sydlig. Skild från Ängshaverrot genom vanligen rödkantade holkfjäll, dubbelt så långa som blommorna. Blad mer tvärt tillspetsade".


Det är härligt med dessa små nya upptäckter, speciellt om de är nära en själv. 
Jag har lärt mig något nytt igen och känner att livet är outtömligt rikt, ibland även i en ordinär gräsmatta.

fredag 10 augusti 2012

10 augusti - Uppmärksamma grannar

.
- Hej Gebbe, säger den vänliga och uppmärksamma grannen, då hon ringer mig i ateljén
Har du sett den här uggleungen som sitter på fotbollsmålet i lekparken. Den har suttit där hela        förmiddagen och verkar inte vara särskilt omtyckt av de andra fåglarna som finns runt omkring.

- Nej, den har jag inte sett, svarar jag. Kan du beskriva den för mig.

- Jo, det är ju en uggla, som en liten berguv du vet, rund och burrig men utan tofsar och så är den brun till färgen.

- Jaha, hummar jag. Jag får väl ta mig hem då för att se vad det är för något. Jag har ingen bil just nu så det tar väl en liten stund eftersom jag måste gå.

- Va bra, svarar min granne. Men just nu flyger den iväg förstås. Det är väl typiskt, just när man ringer.

Äh, jag tar chansen att kunna återfinna den och på vägen hem funderar jag: 

"Jorduggla har ju setts flera gånger i närheten under våren och försommaren. Men så här mitt på dagen i ett bostadsområde låter ju inte speciellt troligt.
Mina tankar går istället åt sparvhök eller kanske ännu mera mot tornfalk. Sparvhöken besöker ju ofta trädgårdar förstås, men att den skulle sätta sig så där öppet och under längre tid är ju inte särskilt typiskt.
Jag satsar nog en slant på tornfalk och då stämmer ju färgen bättre i beskrivningen - brun är nog åt det rödbruna, tänker jag."



En tornfalk är det. En ung fågel. Den sitter på elkiosken och spanar och när jag närmar mig flyger den åter iväg bort till fotbollsmålet och sätter sig.

Jag ringer grannen och meddelar resultatet.

- Jaha ja, säger hon lite förvånat. Men nog är den väl lik en liten uggla.

- Absolut, svarar jag. I det här gråmulna vädret är den rund och uppburrad, men titta får du se att den har lång stjärt. Har du en fågelbok i närheten kan du slå upp den där och kika vidare. 
Och tack för att du var uppmärksam och ringde mig.

Tillbaka till ateljén tar jag cykeln. Jag är mitt i ett viktigt arbete och vill snabba mig. Men det är viktigt för mig att även prioritera händelser som dessa. Människors förtroende och naturliga nyfikenhet skall värdesättas.

tisdag 7 augusti 2012

7 augusti - Kort visit i Lettland

.
Nu är det nog färdigrest för i sommar.
Sista färden, i så fall, gick till Riga och Lettland i ett fyra dagars långt besök hos våra lettiska goda vänner - Ivars med döttrarna Aija och Ilma och deras unga familjer.




Rigas skyline

För att få så mycket effektiv social tid som möjligt tog Ulla och jag flyget, vilket också visade sig vara billigast.



Ulla, Aija och Ilma vid stranden

Liksom vid tidigare tillfällen blev det ett härligt besök. 
Riga är nämligen en fantastisk stad med sina vackra trähus, vilka nu, efter tidigare års svåra förfall, åter börjar renoveras till sin ursprungliga nivå. 



Snickeridetaljer på husfasad.


Det är säkert inte känt för alla heller, att Riga stad har status av European  Heritages, just mängden av vackra trähus och rika Jugendbebyggelse i övrigt. 
Riga är således en till Sverige närliggande grannstad med stort kulturellt värde och som är väl värd många besök och besökare. Dessutom är här ett oehört rikt utbud av musik på vartenda torg och i varenda krog. Det är underbart helt enkelt, för att inte tala om det egna ölet (öl - Alus)! Något sådant är vi inte bortskämda av på svenska krogar, tycker jag.



Lettland är ett land med stor social bredd. Den rikedom som finns här och där, t ex i sommarstaden Jurmala vid Rigabuktens härliga strandstrand, där den vackra tallstrandskogen är fylld av otroliga sommarhus, vilka oftast är bebodda och ägda av ryska oligarker, står i stor kontrast till en överraskande djup fattigdom och misär.
Kontrasten mellan rikt och fattigt är mycket slående och märklig är den mix av de båda ytterligheterna som man överallt noterar så tätt intill varandra.

Naturen är ganska "sydsvensk" men med små avvikande accenter. 
Lettland är ett platt land till skillnad från Sverige och vilande på sand. Tallskogarna och myrarna är "eviga", med mängder av Melenes - blåbär och Gailenes - kantareller.
Storkar ser man lite överallt och från hustaken sjunger de svarta rödstjärtarna. Floran är också rik, innehållande arter som är utestängda från oss av Östersjön och detsamma gäller insekter och annat liv också.



Fågelsjön Engure.

Den här gången hann vi även med ett kort besök vid fågelsjön Engure alldeles väster om Rigabukten. Engure är en "syskonsjö" till Tåkern och Tåkerns fältstation har en egen fond för insamling av medel för att hjälpa till med forskning och förvaltningen här. Många av Tåkerns medarbetare har besökt Engure och till slut blev det av även för mig.

Fyra dagar går fort och nu ser vi redan fram emot nästa gång. Men innan dess hoppas vi förstås på att våra lettiska vänner får möjlighet att åter hälsa på hos oss. Utbyte förnöjer.

onsdag 1 augusti 2012

BioBlitz i Röttle kommande helg

.

Inbjudan till naturintresserad allmänhet och specialister.


Missa inte årets naturvårdshändelse; BioBlitzen i Röttle 3-4 augusti kl 17-17
En 24 timmars inventering av allt biologiskt liv. För första gången i Sverige. BioBlitzen är ett samarbete mellan bland andra WWF, Gränna Skogsgrupp och Jönköpings kommun. Experter från Artdatabanken, Göteborgs Naturhistoriska museum m fl deltar. Välkommen att delta i inventeringen av allt från mollusker, fladdermöss och nattfjärilar till växter, lavar och svampar!

BioBlitzen är en aktivitet anordnad som en del i invigningen av Östra Vätterbranterna som i dagarna utsetts till biosfärområde av UNESCO i Paris. En hel invigningsvecka är det 7-16 september - håll utkik efter programmet.

Länkar:
Det finns även en facebook-grupp: BioBlitz 2012


Själv kan jag dock tyvärr inte medverka på grund av andra åtaganden. Synd på en så god bit!