tisdag 31 juli 2012

31 juli - Några kuriosa växter i vår trädgård

.
Jag kan inte låta bli att visa några trevliga och kanske udda arter blommor som vi har i vår trädgård Ulla och jag.
Jag vet att det är mycket sånt på nätet och att intresset nog är mättat. Men i alla fall.




Vi har vid vår damm, som numera är helt igenvuxen och i behov av storrenovering, en höggul daglilja som visserligen är ganska lågvuxen men bär blommor stora som amaryllisar. Knopparna är dagen innan utslag nästan som små bananer.
Den har korsat sig med en mera ordinär orange daglilja vi har vid husväggen tio meter därifrån och den individen har numera vuxit ut till ett mellanting och bar för första gången en blomma förra året.




Cistrosen, Cistus albidus, köpte jag i den välfyllda blomstershopen i Hästholmen tidigt förra sommaren. Den blommade varje dag från och med slutet av juli nästan tills frosten tog den.
Frosten tog den förresten nästan för gott innan jag hann upptäcka det hela. Den fick vinterpaus i ateljén där jag skar fram en stam och tog bort allt visset och dött.
Det blev inte så mycket kvar, men nu har den satt fart ute vid vår altan igen. Den blommar så fint på sin stam och den här hösten är jag bättre beredd tror jag.




För många år sedan nu köpte jag en Mönjelilja, Clivia. Den blommade sparsamt som det brukar bli i ett solfattigt inomhus. Men för ungefär tio år sedan planterade jag om den i en större kruka och började med att sätta ut den under hela sommarperioden. Jag hade blivit inspirerad av våra sydländska utflykter, där Clivior stod utomhus på resturanger och vid villor överallt. Varför inte pröva hemma, tänkte jag.


Det tog något år efter omplantering innan den artade sig, precis som det ska vara med Clivior, men se nu som den har utvecklats.
Jag räknade till 15 klasar med ungefär 10-15 blommor i varje häromdagen. 
Den står nu oerhört trångt i sin lerkruka. Det är svårt att över huvud taget få ner något vatten. Men att den trivs med sitt nya liv verkar ju uppenbart. Så ska den behandlas Mönjeliljan!


Mitt sista exempel från vår trädgård får bli en smakbit.
Det handlar om Sidenört - eller som vi har kommit att kalla den: "Korv-Villes planta". Just nu blommar den för fullt vid husväggen, två meter hög och doftande parfymeri.




Den har jag mycket att berätta om och jag återkommer snart här i min blogg till en märkliga historia. Vänta bara! Ni kommer att bli överraskade.



måndag 30 juli 2012

30 juli - Mogen sommar och aning av höst

.
En lat period är över. Dags att åter ta tag i ateljéarbetet. Det är mycket som är eftersatt och kräver åtgärder.
Men, det blev många goda slappa dagar av bad och sol tillsammans med barn och barnbarn nästan hela juli och minnesbanken har därmed byggts ut med massor av härliga upplevelser, saker som är bra att ha med i tankarna under kommande senhöst och vinter.


Sommaren har mognat och de första hösttecknen är här. 
Storvadarna såsom storspovar, gluttsnäppor och svartsnäppor, för att nämna några, har varit på retursträck ända sedan midsommar. Det är honorna, som med anledning av sin satsning på i förhållande till sin kroppsstorlek så storvulna ägg, ögonblickligen efter läggningen har måst returnera mot söder och nödvändigt näringssök och därmed  lämnat över hela det fortsatta ansvaret till hanarna.
Detta är förstås inte ett egentligt hösttecken. Möjligen en föraning.




Ett definitivt hösttecken är det väl ändå att jag har hört den första gröna vårtbitarhanen spela. Det var alldeles häromdagen då jag plockade söta vildhallon vid vägkanten vid Vätterstranden i Borghamn. Det var ju knappt förstås, nu när hörseln med tilltagande ålder snabbt försämras, men den gick inte att undvika även om jag gärna hade velat vänta åtminstone ytterligare en vecka.




Tecknen tätnar. 
Kirskålen som är den riktiga högsommarväxten har gulnat och gått i frö. Blåbären och kantarellerna är på plats och bigarråerna är slut, åtminstone våra; eftersom skatorna tog de sista, knappa innan vi fick en chans. Igelkottungarna är ute på egna vandringar och spillningskorvarna fördelar jag varje dag till krukväxterna som står på altanen. Rabarberna låter vi vara nu och gräsmattan har slutat med sitt infernaliska växande.


I trädgården mognar bladverket till mörkgrönt. 
Då och då, nästan varje dag, kommer sällskap av småfåglar passerande.
Blåmesar och talgoxar är där förstås och gråsparvarna finns mest hela tiden, framför allt under utefikat. Det är inte dem jag menar. 
De här som driver förbi min trädgård i små sällskap till och från är mera tystlåtna och svårsedda.




Ibland hör man ett sugande "tjett" från en ärtsångare, någon gång ett försynt "sriii" från en ung svarvitflugsnappare eller ett mjukt vemodigt "huit" från lövsångare.
Ofta kommer alla de här ungfåglarna i små glesa flockar av just dessa tre arter och ibland några till. De är rastlösa och energiska, små stridigheter förekommer förvisso i form av korta jakter, men mest är det intensivt näringsök som gäller. Nu måste det nämligen till med en rejäl fettupplagring innan färden går vidare ner mot södra Europa och vidare till Afrika.


Sädesärlorna är också många nu. Efter två årskullar är det gott om unga individer. Under dagen samlas de på öppna solvarma ytor där flugor och andra insekter slår ner: gräsplaner, grusytor, platta tak och asfaltsvägar. 
Sen på kvällen, nästan alldeles precis då solen går ner, försvinner de söderöver i korta, nattliga etapper. Nya anländer emellertid under natten från norr och nästa morgon är där fullt igen. Det är således fråga om en kraftig genomströmning som man bara förstår om man vet; en massiv ström av fågelkroppar på flyttning mot söder genom landet, 50 miljoner eller mer arter av varierande storlek och mångformighet.




Igår kväll for täta flockar av tornseglare runt över kvällshimlen. Jag tror minsann att de första ungfåglarna var på vingar; det både lät och såg ut som så. En vecka till men inte mycket mer är de kvar. Sen är det slut. Två och en halv månad äger vi denna underbara sommarfågel. Snart är även detta över. 

måndag 16 juli 2012

16 juli - Hotet mot Nationalnyckeln är än värre

I en kommentar nedan under 15 juli skriver Roger Andersson, en av Nationalnyckelns redaktörer, att situationen för bokverket och hela projektet faktiskt är mer hotat, än vad jag beskrev det.
Läs hans kommentar, begrunda och agera!


Vad kan man säga?! Jag är deppig över att den regering som nu företräder Sveriges folk är så "snål" när det gäller natur och miljö. Är verkligen intresset för dessa frågor så tunt och ansvaret så kortsiktigt att man så i grunden kan förändra förutsättningarna för ett igångsatt projekt, utan att en majoritet av svenska folket reagerar?
Nu tycker kanske somliga som läser min blogg att jag politicerar det hela. Ja, det gör jag och med rätta, menar jag. Förändringen som regeringen har beställt av utredaren handlar om pengar och prioritering - alltså politik - och är ett exempel på hur regeringen nedvärderar natur och miljö i förhållande till andra projekt och arbeten.


Med detta, mitt politicerande, önskar jag att skriveriet här kommer på skam och att regeringen tar på sitt ansvar att fortsätta utgivningen och hela projektet i grunden, såsom tänkt och bestämt; annars blir detta en stor skandal och ett ännu större svek!


Jag önskar att hela svenska folket, som säger sig vara så naturintresserat, verkligen visade, att det får vara nog nu. Natur är inte något som bara kan avnjutas i TV eller på avstånd. Det handlar i högsta grad om oss själva och vårt eget levande landskap. 


Jag vädjar till er läsare ännu en gång. Protestera omedelbart och kraftfullt genom att skriva på uppropet och förmedla vidare till alla ni känner och har kontakt med, så att frågan hamnar högt upp på den politiska dagordningen och i media.

söndag 15 juli 2012

15 juli - Bokverket Nationalnyckeln är hotat

.
15 juli och ännu ingen riktig sommar. Det är mest mulet och kulet och skurarna och fronterna härjar fritt. 


Häromdagen var jag åter tillbaka vid Stugan; det är mer än tre veckor sedan sist, och då förstår ju var och en, att gräsklippningen verkligen krävde sin man.
Efteråt satt jag i fällstolen mot söderväggen och pustade ut, svettig och trött, medan sädesärlorna, som matade sin andra kull för året, hittade gott om ny mat i grässtubben.
En mäktig havsörn kom plötsligt över mitt huvud på låg höjd över taket. Jag kände vingslagen mot mitt uppåtvända ansikte. Den såg mig aldrig.


De små bruna myggorna bet under tiden svårt mina shortsbara ben. Jag kände det aldrig då det hände men det kliade infernaliskt några timmar framöver. 
Är det månne frågan om s k översvämningsmyggor? 
De känns åtminstone som något speciellt för Tåkerns strandmarker och de är personligt bekanta sen länge då de överraskar med att lågsniffa ljudlöst och bita snabbt och svårkänt upp till mina knän i höjd.




Jag har fått en sommarhälsning från Nationalnyckeln - detta svenska naturepos av ofantlig proportion och oersättligt värde, som jag är en av prenumeranterna till.
Jag har skrivit om projektet och verken tidigare här i bloggen. Det är verkligen ett epos. Texten innehåller så mycken kunskap förmedlad på ett spännande vis att det faktiskt är en bok man riktigt kan läsa med behållning, t o m som högläsningsbok.
Och bilderna! Helt underbara. Dessutom.




Det är en unik satsning som påbörjades för blott ett par år sedan i en ambition att presentera hela Nordens växt- och djurliv i bokform så komplett och aktuellt som möjligt.
Böckerna är fantastiska med alla dessa illustrationer av otrolig precision och jag är oerhört glad åt att vara en prenumerant och ser med spänning alltid fram emot nästa verk när det dimper ner i postlådan.




Kortet är ett upprop om stöd för fortsatt utgivning.


Den regering vi har idag har tillsatt en utredning om projektet som en gång fattades med av en annan regering (om ni nu förstår hur jag menar) och utredaren har kommit med ett förslag om att lägga ner Nationalnyckeln som bokverk och endast presentera materialet digitalt - säkert ett beställningsjobb. 
Naturnördarna är få och ofarliga väljare måhända.


Det hela skulle omsluta 20 miljoner kronor per år mindre i kostnad om bokutgivningen skrotades, vilket jag faktiskt menar är småpotatis i sammanhanget, jämfört med vad landet får ut av detta projekt som bokverk nationellt och internationellt.
Återigen sätts alltså natur och miljö på undantag. Dessutom är nedläggning ett stort svek mot oss prenumeranter som redan är med i projektet.


Det finns förhoppningsvis möjligheter att påverka kommande beslut. Men då krävs säkert att många hör av sig med protester. Vi är måhända ganska få men vi måste bli mer högljudda.


Därför lägger jag ut en länk till Nationalnyckelns hemsida här nedanför och också i spalten till höger. Där kan du läsa mera om det ambitiösa bokverket och också protestera mot förändringen.
Jag vädjar till alla er som läser denna Naturliga dagbok att göra en insats genom att skriva på protestlistan. Nu!


lördag 14 juli 2012

14 juli - Äkta snigelpost


Vännen Eva som hittade den där konstiga och vackra snigeln, vilken jag har skrivit om ett par gånger tidigare här i min blogg, ringde mig i torsdags kväll, just när jag hade beställt pizza till hela familjeklanen Björkman som var hemma hos oss, barn och barnbarn och svärmor, hon som inte har ätit pizza på åratal, och allt, och jag hade precis dom där "15 minyter" över som man aldrig vet vad man egentligen ska göra av.


- Jag är ute på promenad igen, sa Eva, med min man, och vi står på asfaltsvägen mellan fårbetena på vägen upp till Skönatorpet och har en ny sån där lustig snigel framför oss. Kan du komma?


- Jag kommer: "fem minyter", sa jag och stack på direkten.


- Här är den, pekade Eva.


Ja, där var den; den där egendomligt vackra snigeln som Klas Jaederfeldt via min akvarellskiss och förfrågan på nätet bestämt till en Limax cineroniger - Gråsvart kölsnigel.






- Nu har jag knappt om tid, sa jag, och det var okej för alla parter, inklusive myggen som redan så blev mätta, så jag stoppade in snigeln med lite fuktigt substrat i en plastpåse och kom precis på minuten tillbaka för att hämta pizzorna i tid. Sicken en flax!


Nu väntar jag på att Klas ska svara på om han vill ha "min" insamlade snigel som beläggsexemplar. I så fall går den snart iväg som - Äkta snigelpost.

fredag 6 juli 2012

7 juli - Gammeldags marknad i Heda

.
Sedan 1993 har jag alla år utom ett, då jag var bortrest, medverkad vid den populära Heda marknad.
Jag satt en gång i tiden med i den grupp kulturarbetare som funderade ut marknadskonceptet.


Jag har min disk vid kyrkmuren och där säljer jag allehanda små grejor såsom brickor, bokmärken, böcker, kort och tändsticksaskar.




Heda marknad är en mycket speciell marknad. Här finns inget krims-krams. Här är det äkta varor såsom egenhändigt hantverk i form av mat, blomster, keramik och konst m m som finns till försäljning, och marknaden som äger rum första lördagen i juli varje år är storleks- och kvalitetsmässigt strikt reglerad.
Det gör Heda gammeldags marknad ganska unik i landet.


Dessutom är miljön så otroligt vacker och kulturell i sig.
Heda är en liten liten by centrerad runt den gamla 1100-tals kyrkan i romansk stil. I kyrkan finns den berömda träskulpturen "Himladrottningen", från 1500-talet.
Heda ligger mitt på den slingrande vägen mellan Rök och Alvastra. Här finns som sagt kultur så det förslår!


Marknaden erbjuder rik underhållning och även kyrkan har ett speciellt arrangemang under dagen. 
6 000 besökare väntas och vi 120 marknadsknallar är redo för att ta hand om er. 
Varmt välkomna! 

torsdag 5 juli 2012

5 juli - Rädda Vättern

.
Dags återigen för en uppdatering av läget att rädda Vättern från utökad försvarsflygverksamhet.
I brevlådan finner jag vid hemkomsten ett nummer av Miljömagasinet - nr 25 från den 21 juni 2012 i vilket hela mittuppslaget som handlar om det samfällda ideella arbete som pågår för att försvara Vättern från  försvaret och dess planer på utökad flygverksamhet och skjutövningar.




Faksimil -1:an Miljömagasinet nr 25 21 juni 2012 med en vinjett bild som är gjord av undertecknad.


Jag hoppas att du kan få tag i ett exemplar av denna tidning och läsa in dig i det heta ämnet. Det är hög tid att deltaga i protesterna. Försvarsmakten är styvnackad trots massivt motstånd från allmänhet och inblandade kommuner.


Idag läser jag också att Naturskyddsföreningens ordförande Michael Karlsson just har gått ut med en allvarlig protest mot flygvapnets planer vid Vättern.
Bra!
Det rör på sig!


Nu är det dags att säga ifrån på skarpen! 
Gammeldagstänk från försvaret, att det är okej att fortsätta, och att till och med önska öka dumpningen av skrot, ammunition och giftiga ämnen och metaller i Sveriges förnämsta vattentäkt, borde inte få gälla längre i vårt moderna och medvetna samhälle. 
Bort med skjutfält från sjöar och hav. Modernisera verksamheten genom att återvinna och städa. Det förväntar man sig av all verksamhet och det borde gälla även försvaret.

Sök vidare till rädda Vätterns hemsida och var med i motståndet du också (länk).

onsdag 4 juli 2012

4 juli - Back in business

.
Tillbaka igen. Hemma i Sverige efter en semesterresa till Rhodos med alla barn och barnbarn.
Det blev avkopplande dagar med lite natur och kultur men mest värdefullt socialt umgänge och sol och bad.
Jag visar med några bilder.




Cikadornas sång ljuder ännu stark i mina öron.




Kyskhetsträdens blomklasar i vitt, rosa eller violett, ser jag för mina ögon. Dess peppriga frön användes som pepparsurrogat men sades desvärre ge potensbesvär.




Förrädiskt vackra bolltistlar i olivlunden lyser upp med sin blå färg men pinar nakna fötter.




En av de många ödlor vi såg. Den här arten har jag ännu gått bet på vad beträffar artbestämningen, men en hane är det förvisso.



Och så lite "kultur". En hembränningsapparat för tillverkning av den grappaliknande spritdrycken Souma.




En av många badplatser - Fournia Beach - långt söderöver på Rhodos västkust. Här var vi alldeles ensamma och kunde bada härligt nakna i ett underbart vatten och i strålande solvärme.