måndag 11 juni 2012

11 juni - En stege är rest

.
Jag är försiktig då jag kikar fram runt knuten. Jag vill inte överraska utan visar mig långsamt och förväntar mig förstås att hon ska ligga där och ruva sina ägg alternativt värma sina små ungar eller sitta varnande på staketet strax intill.




Förra veckan ruvade den grå flugsnapparhonan i boet, trygg och vakande.


Precis så som det var förra veckan då jag klippte gräset, och hon vakande trygg med blänkande storögon däruppe i skuggan under altantaket vid Stugan stod ut med min närgångenhet och oljudet från Klippon.


Men idag är det tomt på bostolpen och jag blir överraskad och ledsen. 
Nej, inte igen! utbrister jag.
Det har hänt förr nämligen att boet blivit nedrivet, oftare än aldrig, och jag har tyckt att de där grå flugsnapparna som år efter år valt min målaraltan som sitt hem borde kunna få åtnjuta mera välgång i sitt stretande fortplantningsprojekt än vad som varit fallet.




Men idag är boet plundrat.


Boet ligger på golvet, upp och ner, och intill ligger fyra döda ungar. Det har nyss hänt verkar det som. Allting är ännu fräscht.
Ungarna är små, blott några dagar gamla bara, med en mörk duntofs på hjässan och med ännu slutna, mörka  ögonglober.




3 - 4 cm långa, gula, utan beklädnad men redan med flugsnapparbred näbb-bas, ligger de där tillspillogivna på min altan; fyra ungar av grå flugsnappare.


Förbaskat också, tänker jag vidare. Nu har ekorren varit framme igen! 
Den är nämligen den jag har anklagat tidigare år och lite lättvindigt åter skyller på som syndabock.
Men mina funderingar löper även vidare mot göktyta, hackspett, talgoxe eller nötskrika? 


Men jag kan inte riktigt få till det eftersom ungarna här ligger kvar orörda. 
Vem av dessa åtänkta plundrare skulle väl lämna ett så smaskigt byte?
Nej, det är absolut något som inte stämmer med detta.




Det är då jag ser stegen. 


Stegen är rest mot väggen. Inte bara rest förresten. Den är ditflyttat från andra sidan av altanen; placerad med beräkning.
Någon har alltså bemödat sig om att flytta dit en stege för att kunna komma åt boet med grå flugsnappare, i vad jag måste utgå från, akt och mening att rafsa ner det med ungar och allt och sedan lämna dessa att dö där på vår egen altan. Så oförståeligt och skrämmande integritetskränkande. 


Och så makabert! 
Detta händer i min tillvaro; mina värnade grå flugsnappare och oskyldiga små fågelungar.
Varför?


Människan är en gåta, sägs det, så obeskrivlig och svårförståelig och ondskan är vårt andra jag. 
Så här kan den tydligen te sig - ondskan. Jag har ingen annan tolkning.
Och jag undrar: är det mig eller naturen man vill straffa, eller är allt endast ondskefull meningslöshet?

8 kommentarer:

  1. Jaa du Gebbe det där var inte vanlig vardagsdramatik--men det hade vi här igår.
    Bakom huset i bergssluttningen var ett väldigt oväsen. Vi tror att någon var ute efter korparnas ungar. Det var ett "skällmorrande" från något djur (vi gissar räv) som rörde sig fram och tillbaka. Hela tiden cirklade flera korpar över-skrek och anföll. Detta höll på i ett par timmar.Sen flög 6 korpar ner mot Tåkern och det blev tyst. Vad tror du? Kan det vart räven?
    Mvh. Ulla i Väversunda

    SvaraRadera
  2. Hej Ulla,

    Det kan mycket väl ha varit en räv, eller en rovfågel av något slag t ex duvhök.
    Korpar liksom alla kråkfåglar är verkligen på alerten då det gäller att varna sin omgivning för "rovdjur" och andra hot.

    Häromdagen upplevde jag ju själv hur en räv under Omberg fick kråkor att "gå i taket" (det har jag också skrivit om).

    Tack för din kommentar och trevlig natursommar önskas!

    av
    Gebbe

    SvaraRadera
  3. Vad sorgligt pappa, man blir ledsen ända in i själen. Om det åtminstone varit naturens lag som fått råda, att äta eller ätas, så hade det ändå funnits någon mening med det hela.

    Kram.

    SvaraRadera
  4. Ja,
    ofattbart!

    Jag funderar - varför -har tre möjligheter.

    1. Okynne och vandalism? Låter inter troligt att någon skulle göra sig besvär med detta och inget annat.
    2. En tänkt "hjälp". Att någon besökare upptäckt ett "skadedjursproblem" och önskade åtgärda detta av missriktad hjälpsamhet.
    3. Att någon från Tåkerns fältstation varit på ringmärkningsbesök. Det sker varje år och är i grunden positivt. Men att man då har upptäckt att ungarna i boet redan var döda. Men varför i så fall slänga ut allt så där vårdslöst på altanen?
    4. Finns någon annan möjlihget?

    Jag vet inte!

    SvaraRadera
  5. Så sorgligt!
    Jag funderar på om det kanske inte var ren grymhet utan om det kan vara nyfikenhet som varit drivkraften? Väl vid boet har besökaren kanske blivit överrumplad och lite rädd när den sett ungarna och tappat boet helt enkelt..? Kanske "anfallen" av honan...?(Jag tänker mig ett barn eller ung tonåring)

    Hälsningar
    Anneli

    SvaraRadera
  6. Tack!

    En olycka känns trösterik i sammanhanget.
    Jag rangordnar därmed ditt förslag som nummer ett av de fyra som jag har listat ovan.

    Det bästa får därmed företräde.

    SvaraRadera
  7. Det var ett inlägg med bestörtning det! Jag kan bara tolka det som du tillfälligtvis haft trettonåringar på tomten. Dessa kan vara obegripligt "hjärndöda" i all sin osäkra undersökande omogenhet.
    Pipande små gula "aliens" i ett åtkomligt bo måste verka oemotståndligt på nyfikna rackarungars eviga behov av spänning och upplevelser - ja, så är olyckan framme. Inte ondska men obetänksamhet och oerfarenhet om livets oändliga skörhet. Men också ett outplånligt minne som kommer att skava och svida och följa livet ut. Var det tre gossar är jag övertygad om att minst två kommer att bli stora naturvänner och ornitologiskt intresserade vad det lider.
    Och jo: litet av egen ångerfull erfarenhet talar jag.

    SvaraRadera
  8. Tack mina vänner för era sansade förslag.

    Ungdomligt okynne, upptäckar- och experimentlusta kan jag ha förståelse för. Jag har ju själv varit där en gång och känner igen mig själv i möjligheten.

    I så fall känns allt betydligt mycket skönare, ty då finns alltid möjligheter till föändring och förbättring.

    Gebbe

    SvaraRadera