28 maj - Smygande skator

.
Det är bråda tider även för skatorna.
Ungarna gnäller - alltid hungriga - och föräldrarna far i skytteltrafik mellan omgivningarna i trädgårdslandskapet och risboet uppe i vår sembratall med styckemat i näbben eller buktande kräva.
Där finns aldrig någon tid för tvekan, i varje fall inte inför oss grannar, skatparet far ut och in utan att visa någon större oro.
I och för sig sker det oftast mot baksidan av trädet och alltid direkt och hastigt, utan onödig flaggning.

Sen sitter de där skatorna, smygande, hukande och ständig spanande. Ena stunden öppet uppe på taknocken för överblickens skull eller allra helst halvdolt på en gren.

De har koll på allt som sker i grannskapet, känner säkert till vartenda tättingrede, gråsparvarnas bo över hängrännan, blåmesen i holken på väggen och talgoxarna i plommonträdet och säkert också pilfinkarna i själva sembratallen, två meter under skatboet.
Och sen förstås komposten, eventuella matrester, skräp, insekter i gräsmattan, kattmat i skålen hos grannen och allt annat som går att mata ungar med.

Det är märkligt hur en skata kan göra sig osynlig. Man tycker att den där uppseendeväckande och kontrastrika svartvitteckningen skulle avslöja fågeln vartän den sätter sig, men inte!
Tvärtom faktiskt.
Sitter skatan i något lite skydd mitt i en blandning av ljus och skugga, vilket den alltid föredrar, suddas konturerna ut för ögat, just för att kroppsformen försvinner genom den där tvåfärgade brokigheten.

Samma sak med djuret Schabraktapir förresten har jag läst, djuret som är tvåfärgat i svart och vitt precis som skatan. Det ska visst vara i stort sett omöjligt att upptäcka i den Sydamerikanska djungelns skuggspel.

Och skatan behöver det där trolleritricket för att klara sina ungar till vuxen ålder.
Men visst, nog kommer jag att försöka skydda blåmesarna om några dagar, då de ska lämna boholken för sitt livs gatlopp samtidigt som jag ändå inser att världen inte vore bra med för mycket blåmesar heller.

Jag vet och förstår att skatan ingår i det ekologiska nätverkets balans som en viktig och också vacker faktor, enligt min åsikt. Därför får den gärna fortsätta att häcka i min trädgård även om den är svår på "gulliga" fågelungar.