5 december - Minnen från Turkiet III

.
Det är väl knappast det man först vill förmedla från ett besök i Turkiet, att man har bott på det mest extrema femstjärniga hotellet någonsin i sitt långa liv.
Men så blev det. Det ena stället efter det andra slog oss med häpnad och det allra sista, åter i Antalya vid kusten, var så spejsat och modernt att det kändes som att komma in i ett rymdskepp när man klev in mellan vakterna genom porten.

Allt gick i kliniskt vitt med rosaorangefärgad design i både ljus, prylar och effekter, även personalen ingick i detta scenerio med sina kritvita kostymer och skor.Ett rymdskepp således eller kanske värre ändå - ett sjukhus - och varför då inte en dårhus, ty så kändes det nästan ibland då man vandrade fram genom kala blankvitlackade korridorer utan ett enda skarpt veck eller hörn.

Buffen i matsalen var överdådig och det ordet räcker ändå inte till för att beskriva innehållet och volymen.

Vårt våningsplan.

Utsikten rakt ner i lobbyn från etage 8.

Nattygsbordet vid sängkanten.

Vi öppnar vår dörr och kliver in.

Speglar åt alla håll. Det och blankvita väggar.