torsdag 20 oktober 2011

20 oktober - Konsten att kunna ryttla

.
Precis vid Väversundakröken och precis som nästan alltid den här tiden på året är varfågeln på plats vid sin övervintringslokal i Tåkernbygd.
Jag såg den här redan för några veckor sedan och jag hittar den återigen på väg hem från ett kort besök vid Stugan. Den här gången i luften i den skarpa sydvästen.

Fågeln har lyft från salixranden och seglar upp till fem meters höjd där den ställer sig att ryttla i motvinden.
Huvudet är blickstilla fixerat, vingarna fladdrar, ja nästan vibrerar, suddiga för mitt obeväpnade öga, medan stjärten dansar runt, parerande varje lite vinddistorsion.


Med kameran kan jag frysa varfågelns prestation, men genom ögonen är det omöjligt att uppfatta de enskilda vingslagen.

Jag kollar tiden genom att räkna sekunder.
Fantastiskt!
Under upp till 30 sekunder ligger fågeln alldeles blickstilla i luftens virvlar för att kunna spana av höstängen på jakt efter begärliga åkersorkar.

Det kostar naturligtvis på att stå så där alldeles stilla i luften. Bröstmusklerna och lungorna får arbeta frenetiskt för att ge vingarna kraft att utföra precisonsakrobatiken i den friska vinden.
Men utbytet är värt insatsen. En fet åkersork per dag räcker för varfågelns överlevnad; ett stort byte för en så pass liten "rov"-fågel. Detta är en jägare som just utför en prestation som närmar sig övre gränsen till sin kompetensförmåga.
*
Jag känner att jag också har ryttlat en tid nu. I en månad ungefär har mina vingar fladdrat frenetiskt i motvinden. Jag har spanat efter det svåråtkomliga målet och letat efter en lösning på problemen.
Jag har ofta legat på gränsen till min ork och kompetens, eller kanske till och med närmat mig gränsen av min egen "inkompetensnivå".
När ångesten slår till hårt och skoningslöst har jag många gånger undrat om priset verkligen är mödan värt.

Nu har jag emellertid äntligen och oundkomligt sänt iväg mina tre alster till Nobelpriset i Fysik år 2011. Nu må det bära eller brista. Har jag inte sagt så förut? Kanske ändå - denna gång med mera emfas än någonsin tidigare.


2 kommentarer:

  1. Varfågel?
    Härfågel?
    Därfågel!

    Typiskt pappaskämt :)

    Längtar, vi ses imorgon!
    Kram Hanna

    SvaraRadera
  2. Själv ryttlar jag ofta.
    På natten.
    I sömnen.
    I drömmen.
    Men inte på jakt efter åkersork.
    Vad jag söker?....
    Vet faktiskt inte.

    // S

    SvaraRadera