Vem är du, frågar svartmyran och viftar med antennerna.
Bor du också här?
också här?
.
.
.
.
Jaha, så är de på plats igen, svartmyrorna.
I köket längs listen vid golvet går en karavan in under diskbänken och fram till komposthinken då jag kommer ner för att laga frukost på morgonen.
Jag såg den första bara för någon dag sedan och redan är det alltså fullt ös - med hundratals.
Det händer alltid nu, den här tiden på året, inte under sommaren, hösten eller tidig vinter, nej alltid en bit in i januari eller februari och sen varar det fram till maj månad ungefär.
Vi har under alla år försökt med det mesta.
Vid en vattenskada för snart femton år sedan gjordes en smärre sanering av betongplattan, antimyrpulver har strötts ut, en gång var Anticimex på plats och sprutade (Gud förlåte mig) och de där små dosorna man kan köpa i affären har inhandlats rikligt men alldeles i onödan. Ingenting har hjälpt.
Man kanske till slut har måst acceptera att svartmyrorna är en del av hushållet. De känner sig uppenbarligen väldigt hemmastadda hos oss och med lika stor rättighet till huset.
Nu får vi ge oss till tåls till maj och försvinnandet.
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar