Det kan väl tyckas lite insnöat eller fantasilöst kanske att jag återigen tar upp temat med vass i mitt akvarellmåleri. Det har hänt rätt många gånger om jag så säger.Men jag tröstar mig med Monét. Han är en klippa att luta sig emot. Kunde det accepteras att han målade höstackar, näckrosor eller katedraler både på längden och tvären under åratal, kan väl jag tillåtas försöka komma fram till ett slutgiltigt koncept på hur vass kan målas.
Jag är nämligen fascinerad av vass. Både på på avstånd och nära. Och på hur det går att fånga detta så oerhört varierade i en målning. Och tillgången på motiv har jag. Tåkern är Nordens vassmetropol utan jämförelse och den sjön finns i min "egen bakficka".
Alltså fortsätter jag och kommer att så göra ända tills mina målarhänder stelnar eller ögat skumnar till mörker. Det går inte att bli färdig. Just den här målningen är en stor en - över metern bred - och sådan storlek är en teknisk utmaning i sig.
Sen får vi se om och hur det blir färdigt. Det är liksom en annan vass sak.
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar