måndag 30 augusti 2010

30 augusti - Arga getingar

.
Nu har jag fått tre snabba getingstick lika många dagar. Det kliar just nu nacken jag blir tokig .
Trots allt har jag klarat mig någorlunda. Ingen allvarlig allergisk reaktion långt; mera ordinär sveda och värk med därpå följande klåda. Helt normalt alltså. Men jobbigt!

söndag 29 augusti 2010

29 augusti - Kampen vi vann

.
För snart tjugo år sedan beslutades om en stor utbyggnad av RV 50, den s k Bergslagsdiagonalen, mellan Ödeshög och Motala. Vägverket presenterade sitt projekt i en påkostad folder; en stor bred väg rakt genom bygden mellan Omberg och Tåkern. Inhägnad med bullervallar skulle denna fartväg skära en oersättlig klenod mitt itu för evig tid.
.
Alla inblandade myndigheter stödde projektet. Ödeshögs och Vadstena kommuner hade lobbat flitigt för utbyggnaden, som stöddes av Länsstyrelsen och landshövdingen personligen. Allt var således bäddat och klart för ett nytt stort intrång i natur- och kultur-landskapet. Som alltid, med andra ord. Exploatering skulle ges företräde framför hänsyn och klokskap.
.
Men häromdagen ringde Östnytt TV till mig och undrade om de fick komma och ställa några frågor "nu när det första spadtaget för den nya RV 50 skulle göras på annat ställe".
Välkomna, sa jag, mycket lycklig.
.
Vi vann nämligen kampen. Trots ett nästan hopplöst underläge segrade folkviljan, d v s alla kämpande ideella krafter inom kultur- och naturintresse, lokalboende, föreningar, politiska grupperingar, forskare och kunskapare.
När kampen var som hårdast hängde smockan i luften, bokstavligt talat, t o m på kommunfullmäktige i Ödeshög, där vi, några få, envetet förde kampen mot alla hemmablinda lokalpolitikers, enligt vårt förmenande, totala oförstånd.
.
Det kostade på. Många av oss gick in i väggen, fick motta obehagliga hot- och hatbrev och diverse trakasserier. T o m polisanmälan gjordes. Men vi segrade. Kampen var viktig och kunskapen om områdets alldeles enastående värden omfattades till slut också av Vägverket som beslutade om total revision av sitt projekt och satsade prestige. En ny dragning gjordes mellan Mjölby och Motala. Omberg och Tåkern var räddat!
.
Jag bläddrar tillbaka i raden av fotoalbum. Ulla är en otrolig dokumenterare. Vi har hyllmeter efter hyllmeter med kort och anteckningar. Under år 1994 hittar jag några blad som jag visar här.


Jag leder cykelmarschen från Ödeshög till Vadstena. (Foton Ulla Björkman).

Stor samling vid Väversunda där vi döper vägen till Ommastigen. (Foton Ulla Björkman)

Så trösterikt kan det vara. Faktiskt! Det behöver aldrig vara helt kört. Ibland kan en kamp lyckas. Folkviljan kan segra. Men man måste vara beredd på att satsa allt. Det kostar på - det kan jag verifiera.
.
Läs mer om kampen mot RV 50 dragning mellan Omberg och Tåkern. (länk).
.

onsdag 25 augusti 2010

25 augusti - Hur intelligent är en spyfluga?

.
Den där feta svarta spyflugan som surrar i ateljén måste ut innan jag stänger kväll. Annars finns risk att den drar igång larmet inatt. Det har hänt tidigare, antagligen. Åtminstone är det så larmcentralen förklarar de "falska" larm som jag har drabbats av.
.
Alltså sätter jag igång med en jakt som går runt i hela ateljén med rasande fart.
Först far flugan in i fönstret vid entrén med en dov smäll. Jag försöker fånga den där men misslyckas. Den far då vidare in mot galleriet, genom vindlande gånger och mörka passager i fullt tempo varefter den lika snabbt återvänder till entren där den åter far in i fönstret.
.
Inte heller nu får jag tag i den. Och nu byter flugan taktik.
.
Nu undviker den mina fönster. Hur jag än försöker mota den mot det hägrande ljuset för att kunna fånga den där, så vägrar flugan att samarbeta. Den surrar runt överallt utom vid fönstren; lägger in extra gas och surr, svänger, parerar och rusar upp mot taket, ner under bordet, gömmer sig tyst och accelererar igen.
Den som försökt fånga en nästan friflygande spyfluga vet vad jag menar - det känns som ett hopplöst företag nu när den är så uppjagad och alert.
.
Jag ger upp, öppnar entredörren på vid gavel och se där. Så försvinner spyflugan ut i friheten. Den fattade efter blott två misstag att fönstret var en återvändgränd och fälla men att den öppna dörren erbjöd en ny lösning. Kan man kalla sånt för intelligens? Vad vet egentligen vi människor om flugans förutsättningar därhän.
.
Eller?
.

25 augusti - Längs Disevidsån

.
Häromdagen då det för en gångs skull denna buttra augustimånad var vackert väder vandrade jag en liten bit längs Disevidsån, Disan, just där skogsbygden tar vid. Det är en mycket vacker liten å som rinner från gränsen av småländska höglandet ner till fågelsjön Tåkern.
.
Nedan redovisar jag mina intryck i form av små foton som du kan förstora och titta närmare på om du klickar på dem.
.
Vattnet sjunger och glittrar i dunkelljuset mellan träd och stenar.
.
.
.
.
.
.
.
.


Som en impressionistisk tavla av Monet skimrar ljuset och den ljusbruna åbottnen blinkar.
,
,
,
,
,
,
,
,

Sjögräset ligger kammat och tillplattat i strömmen.
.
.
.
.
.
.
.
.


Jag finner en mäktig bäverhydda, över två meter hög.

.

tisdag 24 augusti 2010

24 augusti - Promenad längs asfalt

.
Högt uppe i det blå seglar ormvråken omkring. Det jamande lätet väcker mig ur mina vägfunderingar men det tar en liten stund innan jag upptäcker fågeln själv.
Kanske är det en av årets ungfåglar som prövar sina vingar inför den förestående bortflyttningen.
.
.
.
.
.
.
.
Det är en varm och solig sensommardag och jag vandrar längs en gammal asfaltväg. Trafiken är mycket gles. Jag är på kanten till skogsbygden söder om Ödeshög. Jag har nyss lämnat den vilda åkanten där jag bökat mig fram genom ris och och bråte och tar mig nu tillbaka något lättvindigare redan genomsvettig och sönderriven.

Vildäpplet längs vägkanten frestar till plock. Det är ett vackert äpple, stort och fläckfritt och utan surhet. Men å andra sidan smakar det nästan ingenting alls; mest svagt smaksatt vatten och skalet är något kärvt och hårt.
.
.
.
.
.
..
.
.
Jag möter en skördetröska som tar upp hela vägbredden och tvingar ner mig i diket. Snart dammar det över ärtgärdet och jag vandrar vidare.
.
Såpnejlikan blommar i dikeskanten. En gammal trädgårdsväxt som numera funnit sig väl tillrätta i det fria vid dikesrenar och söderslänter om än aldrig långt från sitt ursprung.
Roten innehåller giftet saponin, ett såpämne som löddrar i vatten, därav namnet. Den doftar kryddigt angenämt och drar gärna till sig svärmarfjärilar t ex Brunsprötad skymningssvärmare. (Se nedan)..
.
..
Jag närmar mig bron över E4. Där nere går trafiken tät och brusande. Men här uppe går jag i lugn och ro och filosoferar känslomässigt fjärmad från jäkt och måsten.
.
En kopparglänsande Carabid, en jordlöpare Pterostichus versicolor, kilar över den solvarma asfalten. Den är ett hungrigt rovdjur som letar efter mat och finner också rikligt med krossade smådjur att hugga in på. Men den utmanar därvid ödet och slutar kanske själv som mat när nästa bil har passerat. Jag ser många offer strödda i asfalten.
.
Överallt bland sensommarblomstren ser jag dagfjärilar: pågågelögon, nässelfjärilar, citronfjärilar och vinbärsfuchs. De är alla arter som är färdiga för att övervintra. Nu suger de i sig energi för att klara vinterns umbäranden. Dessa soliga höstdagar är oerhört viktiga för kommande överlevnad.
Men de flesta storfjärilar övervintrar som ägg, larv eller puppa. De stora nattfjärilarna av familjen svärmare är inget undantag till detta.
.
En larv av Stor snabelsvärmare kryper förbi över asfalten. Jag räddar den undan trafikdöden genom att flytta in den till dikeskanten.
Den är på väg till en skyddad plats för att förpuppa sig.
Larven är mycket skyddsfärgad men skulle den ändå överraskas kröker den in sitt huvud och blåser upp de första kroppssegmenten så att de ljusrosa fläckarna blir till stirrande ögon. Den svänger också kroppen fram och tillbaka och upplevelsen av en orm blir skrämmande påtaglig.
.

Strax därpå ser jag ännu en svärmarlarv på väg ner mot dikeskanten. Att det är fråga om just svärmare avgörs på det spetsiga hornet på det yttersta kroppssegmentet. Först tror jag att det är ytterligare en snabelsvärmarlarv. Men nu senare, efter det att jag har konsulterat bestämningslitteraturen, kan jag konstatera att jag har fotograferat en larv av Brunsprötad skymningssvärmare. Den har som synes många gulaktiga ögonfläckar längs hela kroppen.

Det är första gången i mitt liv jag ser denna fjärilslarv och med sådant måste man väl vara mer än nöjd med dagen. Och allt detta och mycket mer därtill skedde längs en vanlig liten asfaltväg en sensommardag i slutet av augusti. Livet är rikt!

.

måndag 23 augusti 2010

23 augusti - Boulemästare

.
Jo, jag vill meddela att jag är klubbmästare i singel i den ädla sporten Boule. Det har hänt förut och jag håller därvidlag någorlunda gott min ställning.
Club de Boule i Gränna är moderklubben - en anrik sådan - med gott om meriter. Och för dig som kanske undrar vill jag poäntera att det handlar om "riktig" boule - inte någon "seniorvariant". Med andra ord är det på "blodigt" allvar!
.

23 augusti - Falsterbo

.
Jag stannade en dag extra nere i Falsterbo då jag ändå var där för att lämna några verk till uställningen som börjar på lördag - "Under fågelsträcket". Jag kunde liksom förra året disponera gästlägenheten för konstnärer på våningen ovanpå Falsterbo konsthall. Ett skönt privilegium.
.
Nu gör jag en liten krumbukt i ämnet och tiden: .

"Det spökar i Falsterbo konsthall. Det fick jag reda på förra året då jag var där. Jag skrev om det hela i den här bloggen. Men tydligen passade det inte spöket att avslöja detta.
Då jag själv nyss gjorde en sökning i min blogg bakåt i tiden fann jag nämligen till min stora förvåning att allt som jag skrev är raderat. Jag förstår inte hur det kan ha gått till, men borta är det.
Ändå har jag dragit spöket vid näsan eftersom jag tidigare har lagt in en kopia av episoden på en annan plats på min hemsida.
Alltså kan jag ännu erbjuda dig en spännande upplevelse om du utnyttjar den här länken - Det spökar i Falsterbo." Bläddra ner till 31 augusti, läs och begrunda.

Nu tillbaka till verklighetens realtid igen:

Utsikt från fågeludden ut mot Måkläppen.

Alltså vandrade jag runt i närlandskapet. Tvärs över golfbanan, förbi fyren och ut till Nabben innanför den växande sandreveln Måkläppen.

(Först nu när jag skriver detta förstår jag att namnet ska läsas: Måk-läppen och inte Må-kläppen som jag tidigare tänkt mig. Det är ju självklart alla måsarna där ute på "läppen" av sand som är orsaken och ursprunget).

.Nils Kjellén med medhjälpare räknar fåglar vid Falsterbo. Alltid på plats!

Med fågelsträck var det ännu glest. Det dröjer ännu fjorton dagar ungefär innan Falsterbo lever upp till sitt rykte och fylls av ornitologer från hela Europa. Då, första veckan i september, är det framför allt bivråkarna som lockar. Idag var det gott om vadare och änder. Kustpiparna visslade käckt och enstaka storspovar vårdrillade. Himlen var full av flyttande svalor och grågässen Öresunds-pendlade mellan Danmark och Sverige.
.
Idag var endast det närmaste gänget runt Falsterbo fågelstation på plats för att som alltid, varje höst i ur och skur, räkna fåglarna som sträcker förbi mot söder.
.

Grönfläckig padda.

.På vägen ut till udden höll jag på att trampa på en liten padda. Den var mycket ljusare än alla de andra som fanns där hela tiden och jag böjde mig ner och tog upp den.
Så var den dagen räddad. Min första notering av grönfläckig padda i Sverige var klar. Tidigare har jag endast sett denna raritet en gång på Bornholm.

Efter en lugn natt drog jag iväg längs kusten österut. Mellan Höllviken och Trelleborg stannade jag vid en gammal bunker från andra världskriget och plockade av nästan tio liter björnbär. Jag bär minnen av den närgångenheten på armar och ben.

Vattenfyllda marker.

Överallt i trakten hade tre dagars intensivt regnande lämnat spår i form av översvämningar, länspumpning och vattenfyllda diken och åkrar. Upp emot 250 mm regn hade just fallit.

Vid Smygehuk tog jag lunch. I skjortärmar trots vinden eftersom värmen var skön fäktade jag bort getingarna som ville dela rökt lax, musslor, skaldjurspaté och en trockadero med mig och fortsatte därefter till Ystad, svängde upp mot Tomelilla och Fyledalens vackert böljande landskap bara för att få uppleva alla gladorna.

Glidande glada.

Jag hade i och för sett dem redan vid inträdet till Skåne, i Klippans kommun, och därefter då och då hela tiden. Men just här vid Tomelilla, en kommun som har förstått betydelsen och införlivat fågeln i sin välkomstskylt, ser man glador hela tiden.

.

Vägen hem därefter, över Smålands ensartade skogar, är en transportsträcka som balanserar den rika upplevelsen i Skåne. Ibland undrar jag varför man inte bor där; så vackert, rikt och växlande att jag nästan blir lite avundsjuk. Det sitter i ett litet tag. Sen återkommer Omberg, Tåkern och Vättern i sinnet och då känns allt rätt igen.

.

tisdag 17 augusti 2010

17 augusti - "Det är världsligt"

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Denna syn möter mig då jag kommer till ateljén. En spik till en hängare har helt enkelt gått av.
Jag finner inga stora skador på akvarellen; några smårispor bara; och konstaterar lättad och lite storvulet "Det är bara världsligt".
.
Sen plockar jag upp alla skärvor och åker ut till Lars på en fika. Vi ska förbereda oss för söndagens vandring på Omberg: "Sten, gräs och träd".
Det är världsligt det också - men åt ett angenämare håll liksom.
..

17 augusti - Kräftätare

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.Faksimil ur Corren den 16 augusti 2010
.
Som varande "lokal kändis" kan man om man vill ställa upp på mycket. Så till exempel var jag i helgen med i den jury som skulle kora bästa kräftkokare inom Kräftriket, d v s Vätternbygden, i ett jippo som heter "Kräftivalen".
I år satt jag med som "expert" för tredje året - som en person med rutin med andra ord - och årets omgång genomfördes i resonans med politiken inför årets kommande val.
Mina vänner i juryn var de två damer som tidigare år hade vunnit priset som bästa kräftkokare.
.
Miljöpartiet vann i Ödeshög. De hade de bästa kräftorna. Det var vi alla tre överens om. I övrigt var startfältet mycket mediokert. Det var vi också överens om.
Och vår slutsats var den att politikerna i Ödeshög borde gå på kurs i ämnet, satsa mera helhjärtat eller helt ägna sig åt det politiska fortsättningsvis.
En annan slutsats man måste dra är att det inte är så förbaskat lätt få till det där med kokta kräftor trots att ingredienserna till synes är mycket begränsade och att vi i juryn kanske var för svårt kräsna.
.

lördag 14 augusti 2010

15 augusti - Falsterbo utställning

.
Inför samlingsutställning i Falsterbo konsthall
28/8 - 26/9
.
presenterar jag två nya verk i blandteknik.
Jag älskar kungsfiskare och har nu gjort ytterligare två arter som jag upplevt under mina resor.
.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Small Blue Kingfisher, Sumatra 2007

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Black-capped Kingfisher, Indien 2008

Dessa och kanske en litografi blir mitt bidrag till detta event kallat
.
Under fågelsträcket
.
Snart nog åker jag ner med mina bidrag,
passar på att se mig omkring under fågelsträcket
och sen är det vernissage
den 28 augusti kl 12 - 17.
..
Välkomna!
.

14 augusti - Skörd

.
Trots gråväder och lite avkänd uschlighet åker jag upp till Omberg på kvällskvisten för att skörda lite rödgul trumpetsvamp. Jag får ihop ungefär 7 liter på en halvtimma men sen driver myggen ut mig från kärret.

Vid Tegnebo, nära Vätterkusten, ser jag skörd av annat slag. Ett gäng jägare plockar ihop sin utrustning efter några dagars jakt på kanadagås. Alla fåglar som syns på bilden är lockfåglar - vettar.

I övrigt pågår skörd av alla de slag överallt på slätten just nu. Först rapsen som redan börjat svartna och sen vetet varefter korn, råg, ärtor och åkerbönor står på tur.

Överallt stiger dammmolnen bakom tröskor.

fredag 13 augusti 2010

13 augusti - Regnstilla

.

.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Varmt regn faller
Lent som silke

Allting andas
Stilla och ro
Himlen finns nära
Värmen är mjuk
..

13 augusti - I backspegeln

.
Ulla rensar i förrådet, går igenom kartonger från mer än trettio år tillbaka, sorterar och slänger. De har stått där orörda ända sedan vi flyttade in. Någon gång i framtiden, tänkte man säkert, kommer allt att bli till glädje och nytta.
Så lite man visste.
.
Nu trettiofem år senare är jag nybliven folkpensionär. Ulla lägger fram en del saker på bordet för mig att ta del av och jag grips av nostalgisk frossa och vemod.
.
-Vill du spara detta, frågar hon.
.
Ett kuvert med ett tjugotal gratulationskort från den gång jag fyllde 30 år. Många av gratulanterna är borta idag. Allt är förändrat och ändå kommer jag ihåg det mesta som om det hände igår. Trettio år är långt framme i tiden, men ett minnets ögonblick i livets backspegel.
.
Ett kort från badmintongänget.
Vad kul vi hade. Vad lyckosamma vi var. Vi var ett gäng som började i korpen och sedan avancerade i seriesystemet upp till division tre med kval till tvåan och kämparesor runt om i Mellansverige. Ungefär där gick mitt knä sönder. Samma dag som Ralf Edström också drabbades.
Han flögs från Holland och opererades i Linköping samma kväll av experter medan jag skjutsades i ambulans till Motala där inget kom att åtgärdas. Samma skada, menisker och korsband, men olika bedömning. Jag var ju inte elitidrottsman.
.
Idag börjar jag känna av mitt trasiga knä. Det har fungerat bra hittills men nu med ålderns förklening börjar artrosen sätta in.
.
Räknestickan.
Den ligger i en kartong som är röd och svart. På locket står texten:
"Tillhör Gunnar Björkman tel. 1009, Mårtensgatan 14 B i Mjölby."
Just de här åren i början av 70-talet blev den pensionerad.
Jag upplevde den första miniräknaren, gul och svart, det var som rena rama trolleriet.
Michael Oeser heter han, en tysk god vän, som med sin familj hälsade på hos oss i Ödeshög. Han hade precis köpt den hemma i Bremerhafen och jag hade aldrig sett något liknande. Där fanns "plus, minus, gånger och delat" - det var allt.
Jag köpte den av honom till dyrt självkostnadspris och var säkert först och därav mycket stolt i Ödeshög. Men, var är den nu?
.
Fotografiet.
Taget av min vän Christer Elderud när vi fångade en kornknarr för ringmärkning i ett nät som vi spände upp en natt utanför Röks skola i början av 70-talet.
Jag jobbade som mellanstadielärare i B-form i Röks skola och noterade genom skolfönstret att det knarrade från åkern.
Alltså åkte vi tillbaka på kvällen och fångade fågeln. Det var så det gick till. Vi spände upp fångstnätet och jag hukade bakom, härmade den och vips satt den där. Den första ringmärkta kornknarren för Tåkerns fältstation var ett faktum.
Då var jag lärare - någon tanke på ett annat liv eller yrke, som konstnär, skribent och illustratör, var avlägset obefintligt. Det fanns inte ens i drömmen eller tanken.
.
Ett liv har gått. Jag är ännu med - rikare av erfarenhet, barn och barnbarn. Så mycket har hänt.
Så lite man visste.

onsdag 11 augusti 2010

11 augusti - Plommonätaren

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Det hör säkert inte till vanligheterna att igelkottar käkar vegetariskt. Men ibland händer det tydligen; på gräsmattan mitt på eftermiddagen häromdagen till exempel. Då hände det!
.
En av "våra" igelkottar, den som vi ser ivår trädgård varje kväll, gick lös på nedfallna och maskätna opalplommon. Den smaskade i sig ett par av dem med god aptit medan vi satt på altanen och förundrat kikade på .

måndag 9 augusti 2010

8 augusti - Mr Läderbagge himself

.
Komplettering från vår utfärd till Ombergs jätteekar igår.
.
Kjell Antonsson, han som kan mest om läderbaggar i landet, visar oss hur en läderbaggehane ser ut och beter sig då han utsöndrar feromoner för att locka till sig en skön hona.
.
Uppspetad "på tå" med ändan ställd rakt ut puffar han här ut sin oemotståndliga doft från baken.

.

söndag 8 augusti 2010

8 augusti - Ombergs jätteekar

.. Lars guidar oss på Omberg vid Älvarum och Storpissan.
.
Det är vandring på Omberg idag. Med Lars Frölich som ledare och entomologen Kjell Antonsson som gästguide. Karin och jag är på plats. Förstås.
Det är fuktigt i luften. Duggregnet hänger över Örnslid där vi startar vår korta men intensiva promenad. Sammanlagt blir det nog aldrig mer än några hundra meter, men som det är sagt, det är inte längden som räknas.
.
Hampflockeln blommar intensivt längs vår väg. I de honungsdoftande blomkorgarna sitter fullt av humlor i dvala och väntar ut bättre väder.
.
.
.
.
.
.
.
Vår vandring leder till en liggande jätteek, en ek-låga, som i sig är ett unikum. Lars och Kjell varvar sitt berättande. .

Vi stannar vid en eklåga som visar sig ha hur mycket som helst att berätta för den som är initierad.

- Att finna en jätteek är svårt, säger Kjell, men att finna en liggande jätteek är så oändligt mycket svårare.

Att spara en sån har man bara haft "råd med" genom de senaste årtiondenas naturvårdsinsikt och med alla extra medel för miljösatningar som kommit till.
.
Skövlingen av jätteekar påbörjades efter att Kronan släppte sina Regal-regler på sent 1800-tal. De som sedan Gustav Wasas tid bestämde att varje ek betraktades som Statens egendom, viktiga för fartygsbyggandet men en nagel i ögat på Odalmannen, fortsätter Kjell. Denne såg sin chans direkt, att bli av med de "störande gamla ekarna" på sina marker och var aldrig sen med att hugga bort dem för gott.
.
Och Lars fortsätter med att berätta om Sveaskogs unika satsning på Omberg, där målsättningen är att upp emot 70 % av skogen ska sparas som naturskog och att de övriga 30 % ska ges gängse naturvårdshänsyn men vara av produktionskaraktär.
Jätteekar och gammelgranar skall ges förtur, främmande trädslag skall huggas bort och variationen av naturtyper på berget skall stärkas genom skogsbete och lämnad död ved.
.
- Detta är ett spännande experiment, säger Kjell, som kan ge hotade insektsarter, svampar och lavar en ny chans i vårt land.
.
- Hoppas nu bara att Sveaskog har tålamod och långsiktighet i sina ambitioner, inflikar Lars.
.
Karin kramar Ombergs hittills äldsta kända ek. Den började växa på Heliga Birgittas tid, något efter mitten av 1300-talet.

.

.

.

.

.

.

Vi beundrar Ombergs äldsta jättek. Men de flesta av oss går bet på att gissa vilken av dem alla som det är. Märkvärdigt att trädet inte är mer omfångsrikt än så här, tycker de flesta av oss, inklusive Kjell själv, som menar att detta faktum har fått honom att mera grundligt reflektera över vilka ekar som är värda att satsas mest på. Det är nämligen åldern mer än omfånget som bör räknas, menar han.
.
Denna gamla ek är endast en dryg meter i diameter vid brösthöjd och har alltså en omkrets på knappt fyra meter..
Den är ännu, förvånansvärt nog helt frisk, har relativt slät bark och har klarat sig från skadande åsknedslag och vid borrning för åldersbestämningen för något år sedan konstaterades att den endast har några ynka centimeters kärnröta.
Om inget oväntat inträffar kommer denna gamling att leva ytterligare många hundra år.

I ett sådan perspektiv blir människan nästan skrämmande liten. Skrämmande för eken, menar jag, eftersom vi inte äger ett tillräckligt långsiktigt perspektiv utan ser allt kortsiktigt och "pseudo-ekonomiskt".


- Det här är mulm, säger Kjell och visar upp ett par nävar brunrötad ekved. Den är full av svamphyfer och kompost.

- Jag arbetar faktiskt på allvar för att det helsvenska ordet "mulm" skall exporteras och jag tror att jag är ganska lyckosam med detta, eftersom motsvarande ord för begreppet tycks saknas i de flesta främmande språk, informerar Kjell.
.
I den gamla ek-lågan visar Kjell på de olika arter av svampangrepp som finns. Dessa ger i sin tur upphov till skilda typer av röta.
Varje del av eken, rötorna, torrgrenarna, barken och alla varierande påväxter är en egen liten värld.
.
- Ni tror att ni endast står framför en gammal död och liggande jättek, säger Kjell.
Men egentligen är detta ett kosmos i mikroformat; en egen värld full av liv av tusende de slag.
.
Vördas mina vänner, uppmanar Kjell.
.

Saffranstickan är lysande saffransgul. Fukten hänger i droppar från sporlagret.
.
Som ett bevis på värdet av detta träd, visar Lars på en oerhört sällsynt svamp som han återfann först under rekognonseringen igår.
.
- Detta är en saffransticka, säger Lars. Den är en av landets mest sällsynta svampar och är oerhört krävande i sitt val av habitat. Endast de äldsta av gamla välrötade jätteekar duger..
Svampen påträffades för första gången på Omberg för några år sedan just på denna stam och här lever den kvar. Men för hur länge vet man aldrig. Och, har den chans att finna en ny fristad den gång den här eken har gjort sitt, undrar Lars.
.

lördag 7 augusti 2010

7 augusti - Asfaltblomma

.
Klibbkorsört, Senecio viscosus.
.
Du växer vid dörren till ateljén. I en spricka i asfalten har du funnit tillräckligt med utrymme för ett blomstrande liv. Du är så vacker och välväxt som om du stod i den fetaste av jordar.
-
"Klibbkorsörten är en sentida invandrare som tycks ha nått Sverige först på 1740-talet. Den upptäcktes då ungefär samtidigt i Stockholm och Göteborg. Ännu till långt in på 1800-talet vad den en sällsynthet"
(Vilda växter i Norden: Lundevall/Björkman).
.

fredag 6 augusti 2010

6 augusti - Nattfångst

.
Det lyser i natten. Vi vandrar på led fram mot detta ljus. Gizem och Nicklas som har pannlampor går först och Janne och jag följer efter så gott vi kan, halvt bländade och snubblande. Han och jag är bara inbjudna gäster i sammanhanget.
Då vi närmar oss möter puttrandet från en dieselgenerator som producerar ström till kvicksilverlampan framför det vita lakanet som är uppspänt på en strandäng vid Tåkern i syfte att fånga in insekter som dras till ljus ur mörkret.
.


Nicklas leder ett projekt för att dokumentera traktens nattfjärilar. Och därvidlag handlar det i huvudsak om arterna i grupperna: svärmare, spinnare, flyn och flertalet "stora" mätare.
Det är första gången som dessa djur inventeras vid sjön Tåkern någonsin, egendomligt nog, berättar Nicklas, som också är handledare på plats för Gizem Altan. Hon är inbjuden från universitetet i Adana i sydöstra Turkiet för att vidarutbilda sig samt gästforska i Sverige.
.
Gizem är den som får styra det hela på plats när vi kommer fram. Hon har dragit upp sin blåa huva som skydd för myggen och tagit fram flera burkar med bedövningsmedel.

Hon börjar insamlandet omedelbart. Snabbt och effektivt fångar hon in nattfjärilarna i burkarna där de bedövas och dör för senare preparering och artbestämning.
.
Nicklas passar samtidigt på att samla in nattsländor av alla sorter, Trichoptera, som det finns rikligt av i det skarpa ljuset.
.
- Jag sänder dem vidare till en forskarkollega, säger Nicklas. Jag hjälper bara till med själva insamlandet och samtidigt får vi ju en inventering gjord även av dessa intressanta djur vid Tåkern för första gången.
Men till skillnad från fjärilarna som torrprepareras måste nattsländorna läggas i sprit för att möjliggöra genitalpreparering senare - ett måste för säker artbestämning, undervisar Nicklas.
.
Det finns ljusfällor uppställda på tre platser runt Tåkerns södra strand och dessutom en doftfälla i kanten av Dags mosse.
Det är fullt av insekter på de blixtrande ljusa lakanen i den mörka natten. Flugor, skalbaggar, steklar, dagsländor, fjädermyggor samt mal och mott förutom de eftersökta nattfjärilsgrupperna svärmar runt ljuset, landar på lakanet eller söker skydd i skuggan av de tomma äggkartonger som ligger därunder.
.

En pilporslinsvinge, Pheosia tremula, fångas. Det är nästan bara hanar av denna art och syskonarten björkposlinsvinge som fångas i ljusfällor, läser jag senare i Nationalnyckeln, då jag letar efter en säker artbestämning från det fotografi jag tagit i natten. Hanarna känns igen på sina kammade antenner.
.
.
Jag passar på att fotodokumentera andra fjärilar; det småttiga men så subtilt vackra.
Se bara på dessa två malar - vad det nu är för arter. Jag har förgäves letat efter namn men inte kommit rätt. I det lilla finns förvisso också det sköna. Det kräver bara något lite mer av betraktaren. Som alltid är bilderna klickbara för större format.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Nu är det inte bara småttigheter vi möter. På två av platserna finns det gott om bålgetingar. Jag visste redan tidigare att denna geting är ett nattdjur. Jag har mött den vid fotogenlampan vid trädgårdsbordet varma sommarkvällar vid Stugan. Och Nicklas berättar att arten ibland studsar på hans pannlampa i det kolade mörkret.
.
Bålgetingar i intensiv interaktion varvid putsning, tiggeri och matning utförs i ljuset från kvicksilverlampan.
.
Vid fångstplatsen vid Kvarnstugan finns många bålgetingar på lakansväven. De surrar runt lojt och snällt, försöker sätta käkarna i flugor och annat som kryper omkring, men är inte på något sätt aggressiva mot oss.
Vi studerar ett genomgående beteende de visar upp som innebär att de söker upp varandra i ljuset för intensiva kontakter där även tiggeri och matning förekommer.

Gizem Altan, turkisk student, med några av de nattfjärilar som hon har fångat vid Tåkern
.
Hemma igen, inne på Tåkerns fältstation, Kvarnstugan, granne med min egen Stuga, kopplar vi av mellan fångstrundorna med pizza och kaffe.
Gizem visar stolt upp ett par kartonger med preparerade och artbestämda nattfjärilar. Där finns flera fina svärmare, spinnare och mängder av flyn.
.
- Är det här vad du tänker fortsätta med efter din examen, frågar jag Gizem.
.
- Ja, jag tror det, svarar hon, det har varit mycket spännande, men bara som hobby. Jag tänker nämligen bli neurobiolog, säger Gizem.
.
Vi håller på till strax efter mindnatt. Sedan plockar vi ihop utrustningen och jag går in till mitt eget ställe, kryper ner under sovsäckstäcket och slocknar snabbt med fångstljusets nattfjärilspussel ännu blixtrande i mina synnervssynapser.

söndag 1 augusti 2010

1 augusti - Putsarsparvar

.De barber i en indisk flod som gillade mina fötter.
.
Putsarfiskar har man ju hört talas om. De där som håller till i havet och som hajar och havsabborrar och många andra stora fiskar söker upp med förtjusning för en stunds avkoppling och rensning från parasiter i gälspringor och under gällock. .

Jag har förresten själv blivit behandlad av sådana fiskar. Det var i en indisk flod i bergen Western Gats. Då jag vadade över sandbottnen med bara fötter kände jag hur något kittlade mina tår.
Det var små vackra fiskar, en slags barber, (jag känner igen dem från min akvarietid), som tog för sig av skinnflagor och nagelband, mjukt och vackert. Det var väldigt njutbart och senare har jag förstått att detta fenomen faktiskt finns att köpa för pengar som organiserad behandlingsteknik.
Men här var det alltså naturellt och spontant..

Det finns många andra putsardjur av olika slag i världen..

De små bruna kvalster som sitter i mängd under tordyvlar till exempel. De tar för sig av de gödselrester som fastnar mellan segment och tornar. Det är säkert skönt för tordyvlarna att bli av med dessa annars oåtkomliga gömmor.
Putsarräkor, myror, oxhackare på Afrikas savanner samt en art av Darwinfink som rensar de stora Galapagossköldpaddorna från fästingar är några andra typiska putsardjur..

Häromdagen körde jag in min bil för tankning på Östgötaporten här vid Ödeshög. Då jag var klar för att gå in och betala såg jag att några pilfinkar landade på asfalten framför mitt fordon.
.
Pilfinkar som putsarfåglar.
.
De satt där och spanade på bilen och hoppade sedan upp på fronten vid nummerskylten som var full av krossade insekter.
De tog för sig av ett "dukat bord". Putsarsparvar. Men i det här fallet inte i form av ans och vård av ett annat djur men det kvittar ju förstås lika; beteendet är absolut ingen form av altruism utan mera en fråga om opportunism och kärv hunger och då fungerar ju en bil lika bra som skafferi - fenomenet är detsamma.

.