På morgonen tar jag en sväng runt huset. Skottkärran står där runt knuten halvfylld med vatten, det bortlovade växthuset är ännu kvar trots löfte om snar bortforsling, den nedsågade brödtallen ligger kvar på gräsmattan och ett antal rishögar likaså. Allt har varit lite eftersatt en dryg vecka nu på grund av mitt ryggskott.
Ett skarpt knatter väcker mig ur funderingarna. En gärdsmyg! Den sitter inne i grenhögen från tallen och varnar för min närvaro. Det behövdes endast att en rejäl risbröte blev kvar några dagar för att gärdsmygen skulle hitta dit. Märkligt detta att naturen i alla dess olika skepnader jämnar ut tillvarons gränser så fort vi människor lämnar tillbaka åt naturens fantasi och spelrum.
Då jag kommer närmare far den upp i topp, sitter där och knycker på stjärten och sprättar upp morgondisets slutna kuvert med en vasst sågad kniv - "trrrrrrr ... trrrrrrrrrrrrr".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar