fredag 5 juni 2009

5 juni - Extrema vädersvängningar


Puh!

Det är de här extrema vädersvängningarna som gör att jag ibland nästan deppar ihop, mindre för min egen skull än för exempelvis alla djur-och fågelungars skull. Många av dem börjar sitt liv just den här veckan och synkroniseringen är urusel. Jag uppmanar med stort allvar talgoxungarna i holken i trädgården att stanna kvar några dagar extra.

Förra veckan var det i det närmaste trettio grader varmt men under ett par dygn har detta förvandlats till ett idogt regnande i följe med en isig nordanblåst av endast fem grader.
Och väderfolket berättar om snö i Dalarna på morgonen. Är det verkligen den 5 juni, eller?


Häromdagen berättade jag om skatparet som vaktade ut blåmesungarnas bolämning i trädgården hemma och min frustration över detta. Men tro inte att skatorna kommer undan själva. Idag, just denna regnvädersdag, lämnar skatkullen sitt bo i grannens tall.
Det är ett väldans liv. Hesa varningshack interfolieras av flygbuller och en skatunges skrikande nödrop. Det är katten som tar sin tribut. Men inte gläds blåmesen åt detta, tror jag. Hämd är endast ett intelligent begrepp; och i ännu högre grad - mänskligt.
.
Livet är en paradox. Så vacker i varje detalj, men också så grym i varje detalj.
För livet kvittar det lika, livet finns vid sidan om sådana resonemang och benämningar. Epiteten skapas endast i samma stund som någon med intelligens och referenser studerar fenomenet. Eller kanske till och med skriver om det .....
.
Men vad händer nu då? Är det möjligen solen? Jovisst, så är det! Den bryter just nu igenom molntäcket och värmer landskapet, min själ och alla presumtiva deltagare som åter får lust till Naturskyddsföreningens utflykt på Omberg i kväll. Bra synkronisering!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar