måndag 1 juni 2009

1 Juni - Starar och blåmesar lämnar holken

Det var igår....

I det ljuvliga sommarvädret i tjugofem graders värme ännu strax innan solnedgång tar vi en promenad genom byn Ulla och jag. Många tänker samma sak, alla i shorts och t-shirt. Några missar emellertid mycket av möjliga upplevelser på grund av att öronsnäckorna är fyllda med musik från byxfickan - sånt fattar jag inte!

Starungarna har lämnat holken och träningsflyger med sina föräldrar.

Uppe i himlen "skärrar" små familjesällskap av starar omkring. De första kullarna har precis lämnat loppiga holkar och nu tar de sandfärgade ungarna sin första flygtur, vingliga och oroliga, i sällskap med sina svartglänsande föräldrar.

I toppen av en ek vid hembygdsgården sjunger steglitsen virtuost och energiskt. Vi sneddar genom parken med snarkande björktrastar och stickande stenknäckar. Ringduvor överallt; en företeelse i vår ort inte mer än högst 10 år gammal. Nu har arten även erövrat Ödeshögs samhälle.

Minigolfens banor är mögliga och oskötta. Är inte sommaren här?

Vi sitter sen på altanen hemma, belysta av solens sista strålar genom vårt åsidosatta växthus trasiga rutor, med ett glas rött vin och njuter pingsthelgens sista lediga dag.

Skatorna sitter tysta på var sin taknock på grannhusen.

Plötsligt lämnar en blåmesunge holken på väggen över oss. Den dunsar ner på altangolvet, får åter luft under vingarna och tar sats i riktning mot oxbärshäcken fem meter bort

En blåmesunge har tagit språnget ut ur holkens relativa trygghet.

En skata är där direkt. Den dyker ner mot ungen men jag lyckas avstyra rovet den här gången, jag ger ungen en aning ytterligare livschans och den når den täta häcken, där den sätter sig alldeles stilla och tyst.

Inga fler ungar kommer ut ur holken. De andra väntar tills i morgon bitti. Då kommer det att ske. Vi är inte hemma då och skatorna är på plats. Kommer någon blåmesunge att klara sig? Men, skatorna har ju förstås sina ungar att tänka på.

Så osentimal inför naturens "grymheter" känner man sig förstås inte alltid. Framför allt inte om man på något sätt blir inblandad i historien. Så som den här gången.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar